Om idoler och sånt.

Det här är helt sjukt.

För några dagar sedan satt vi hemma hos min syster och tittade på TV. Vi fastnade för American Idol, och vi tittade ända fram till finalen. I slutet av finalen var det ett medley och massor av olika artister och tävlanden som uppträdde. Sen var det en kille som under uttagningarna kommit in och varit en otrolig tönt och trott att han skulle bli nästa Clay Aiken. De ställde honom på scenen för att uppträda, och helt plötsligt kom the real Clay ut på scenen.

Det är nu det sjuka börjar. Från sekunden de visade hans ansikte i närbild var det som att amor spände bågen, siktade noga, och satte en tiopoängare rakt i hjärtat på mig.

Under hela mitt liv har jag varit den första att dumgöra människor som varit kära i diverse medlemmar ur BSB, Take That, Spice Girls och annat. Men nu är det min tur. Om jag någonsin går på en konsert med honom finns det en ärlig chans att jag kanske kommer börja gråta. I mitt huvud finns därför nu ingen annan lösning än att det någon gång kommer hållas ett bröllop någonstans i världen då mitt efternamn ska ändras från Karlsson till Aiken. Elisabeth Aiken. Det vet du!

Clay1


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback