bettank

There's a first time for everything.

Igår fick jag, för första gången i mitt liv, höra något jag aldrig trodde jag skulle få höra. Jag fick höra att jag är en sämre människa för att mina ögon är bruna. Det gör mig tydligen till en lömsk och inte lika vacker människa som dem med blå ögon. Han hade även mage att påstå att det var hans föräldrars fel att han tyckte så.

Under min uppväxt fick jag höra mycket. Antingen var jag tjock, eller ful, eller dum. Men något jag alltid fått komplimanger för är mina ögon. Senast igår det också faktiskt.

Min morfar var en otrolig man. Han dömde ingen människa för utseende, social status eller leverne. Alla var lika välkomna i hans hus. Han hjälpte alla som behövde hjälp, accepterade dem för vilka de var och förstod att de var människor precis som alla andra.

Det är från min morfar jag ärvt mina bruna ögon. För mig är det en stolthet. Jag kan bara hoppas och önska att jag någon dag kommer vara lika god och fördomsfri människa som honom.

Från och med nu är jag ännu mer stolt över mina bruna ögon. De är en del av mig, och inget yttre attribut kommer någonsin bestämma vad jag är för människa på insidan. Jag ska aldrig döma någon efter hår-, hud- eller ögonfärg. Det gör mig till den bättre människan.

Jag är bättre än så.






I am not my hair
I am not this skin
I am not your expectations no
I am not my hair
I ma not this skin
I am a soul that lives within


/ Elisabeth Karlsson