Om morgonpromenader och snö.
Denna morgon, som en hel del andra mornar, släpade jag mig upp ur sängen (under viss protest) för att ta en morgonpromenad. Som vanligt var det betydligt mer behagligt än väntat. Det är alltid skönt när man väl är ute. Så där traskade jag fram i ett lagomt tempo när jag plötsligt kom till ett stycke väg där traktorerna uppenbarligen missat fatalt. Snön var ungefär 20-30 cm djup och som tur var fanns ett bilspår som gick följa en bit. Det var även här jag missade att gårdagens ishalka låg kvar under den ulliga snön och gjorde en fin piruett. (Då muttrades dessutom en och annan svordom, förbannelser och några löften om att den kommunala snöröjningen skulle få sig en och annan avhyvling... eventuellt genom insändare i lokaltidningen) ;)
Hursomhelst träffade jag inte en endaste människa, vilket faktiskt var rätt trist. Så då tänkte jag försöka få fler personer i landet till att ta små morgonpromenader. Så mycket mer trevligt det blir om man har någon att hälsa på och att få ett leende sådär på morgonkvisten. Dessutom är det bra motion! Tänk på det du.
_____________________________________________________
Long time ago and once upon a time
we were roaming the hills to reach for the sky
Nothing has changed, though everything is different
Maybe just the ways to get high
A sweet voice on the radio talked
about life at the bottom of the sea
Sure it was scary, sure it was stifling
sure it was lonely, sure it was cold
Then all at once the storm is subsiding
I'm coming up now, quiet but bold
A sweet voice on the radio talked
about life at the bottom of the sea
Good thing for me, you finally found me,
found me while I was still alive
Rebecka Törnqvist - Good Thing
Hursomhelst träffade jag inte en endaste människa, vilket faktiskt var rätt trist. Så då tänkte jag försöka få fler personer i landet till att ta små morgonpromenader. Så mycket mer trevligt det blir om man har någon att hälsa på och att få ett leende sådär på morgonkvisten. Dessutom är det bra motion! Tänk på det du.
_____________________________________________________
Long time ago and once upon a time
we were roaming the hills to reach for the sky
Nothing has changed, though everything is different
Maybe just the ways to get high
A sweet voice on the radio talked
about life at the bottom of the sea
Sure it was scary, sure it was stifling
sure it was lonely, sure it was cold
Then all at once the storm is subsiding
I'm coming up now, quiet but bold
A sweet voice on the radio talked
about life at the bottom of the sea
Good thing for me, you finally found me,
found me while I was still alive
Rebecka Törnqvist - Good Thing
Om flygplatser och folk.
Har du någonsin flugit i ett flygplan?
Okej, om du har det antar jag att du också varit på en flygplats av något slag. Känner du igen dig finns det en möjlighet att du även skickat en väska som varit för stor för att klassas som handbagage och därför hamnat i bagageutrymmet, väsklådan eller bakluckan… vad de nu kallar den plats ombord på flygplanen där alla väskor får kramas med varandra.
Att skicka en väska kostar oftast ingenting (om man inte flyger med RyanAir såklart) och det kan faktiskt vara rätt så smidigt att slippa sitta och dela det knappa benutrymmet med sin gigantiska resväska/bag fylld med kläder och andra nödvändiga prylar. Det är nog därför någon intelligent människa kom på idén med lastutrymmet.
Eftersom de flesta faktiskt checkar in sin väska betyder det att de flesta av dina medresenärer ombord på planet även ska hämta ut sitt bagage när planet landat också. Det är här vi kommer till problemet: När folk checkar in är de faktiskt rätt vettiga. I Sverige har vi ju något som kallas kösystem, och de flesta har även blivit uppfostrade till att kunna använda sig av det på ett vettigt sätt. Men när folk står vid bagagebandet på flygplatser blir de som förbytta, tappar all sin logik och återgår till apstadiet. Detta visar sig oftast genom att majoriteten försöker stå 1 cm ifrån bandet för att kunna se och ta sitt bagage först av alla, vilket resulterar i att resten av resenärerna varken ser eller har möjlighet att få tag på deras väskor. Vi är helt enkelt bagagebandsinkompetenta!
Tänk om alla väskkåta människor där ute skulle våga ta ett, kanske till och med två steg bakåt, och dela med sig av sikten till sina medresenärer. Vilken mycket trevligare bagagebandsmiljö vi skulle få. Därför ska jag skriva ett brev till regeringen och begära införsel av bagagebandslektioner i skolorna - PRONTO!
Kom ihåg att just DU kan göra en skillnad. Våga vara bagagebandskompetent du också!
Okej, om du har det antar jag att du också varit på en flygplats av något slag. Känner du igen dig finns det en möjlighet att du även skickat en väska som varit för stor för att klassas som handbagage och därför hamnat i bagageutrymmet, väsklådan eller bakluckan… vad de nu kallar den plats ombord på flygplanen där alla väskor får kramas med varandra.
Att skicka en väska kostar oftast ingenting (om man inte flyger med RyanAir såklart) och det kan faktiskt vara rätt så smidigt att slippa sitta och dela det knappa benutrymmet med sin gigantiska resväska/bag fylld med kläder och andra nödvändiga prylar. Det är nog därför någon intelligent människa kom på idén med lastutrymmet.
Eftersom de flesta faktiskt checkar in sin väska betyder det att de flesta av dina medresenärer ombord på planet även ska hämta ut sitt bagage när planet landat också. Det är här vi kommer till problemet: När folk checkar in är de faktiskt rätt vettiga. I Sverige har vi ju något som kallas kösystem, och de flesta har även blivit uppfostrade till att kunna använda sig av det på ett vettigt sätt. Men när folk står vid bagagebandet på flygplatser blir de som förbytta, tappar all sin logik och återgår till apstadiet. Detta visar sig oftast genom att majoriteten försöker stå 1 cm ifrån bandet för att kunna se och ta sitt bagage först av alla, vilket resulterar i att resten av resenärerna varken ser eller har möjlighet att få tag på deras väskor. Vi är helt enkelt bagagebandsinkompetenta!
Tänk om alla väskkåta människor där ute skulle våga ta ett, kanske till och med två steg bakåt, och dela med sig av sikten till sina medresenärer. Vilken mycket trevligare bagagebandsmiljö vi skulle få. Därför ska jag skriva ett brev till regeringen och begära införsel av bagagebandslektioner i skolorna - PRONTO!
Kom ihåg att just DU kan göra en skillnad. Våga vara bagagebandskompetent du också!
Om resor och sånt.
Sådärja! Då var man på hemmaplan igen då. :)
Dessa tre veckor på Apollos guideskola har varit jätteroliga, och jag vill passa på att tacka Helena igen för att hon funnits där hela vägen. Vet inte riktigt hur jag skulle klarat mig utan henne. :)
Naturligtvis har det hänt för mycket saker för att det ska rymmas här, men om ni är intresserade får ni väl ta och fråga helt enkelt.
Nu är man tillbaka iaf. Ska åka upp till Norsjö på torsdagkväll också. Så vill ni träffas är det bara att ringa. :)
Life is a highway
I wanna ride it all night long
If you're going my way
Well I wanna drive it all night long
Dessa tre veckor på Apollos guideskola har varit jätteroliga, och jag vill passa på att tacka Helena igen för att hon funnits där hela vägen. Vet inte riktigt hur jag skulle klarat mig utan henne. :)
Naturligtvis har det hänt för mycket saker för att det ska rymmas här, men om ni är intresserade får ni väl ta och fråga helt enkelt.
Nu är man tillbaka iaf. Ska åka upp till Norsjö på torsdagkväll också. Så vill ni träffas är det bara att ringa. :)
Life is a highway
I wanna ride it all night long
If you're going my way
Well I wanna drive it all night long