bettank

Igår utspelade sig ett av mina och Mias lite mer intelligenta samtal:

Mia: Du är inkontinent. (Inkompetent)
Elisabeth: Men DU kanske är en kontinent.
Mia: Haha. En kontinent.
Elisabeth: Motsatsen till inkontinent måste ju vara utkontinent.
Mia: Ja, det är en sån som aldrig kan kissa!

Äntligen är internet tillbaka, efter tre och en halv dags totalstopp. Blir aningen svårt att jobba när det inte vill funka. Det är inte stabilt.

När det inte finns mycket att göra här om kvällarna fördriver jag nu tiden med att kolla på Scrubs. Har redan hunnit till säsong 3 (på typ 1½ vecka). I ett av avsnitten fann jag helt oväntat en sång som jag helt glömt bort att jag letat efter.

Som vanligt ska jag naturligtvis bjuda på den också:




Wunderbaum!

Så hade jag blivit utmanad igen. När det är roliga utmaningar kan jag inte låta bli, och denna lyder som följer:

* Gå in i mappen Mina bilder
* Gå till den sjätte mappen och välj den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Släng upp bilden på bloggen och berätta något om den
* Utmana sex andra personer och länka till dem och berätta för dem att de är utmanade

Satte in mitt USB och upptäckte att jag inte ens har sex mappar i den! Eller snarare har jag inte sex kategorimappar (bara fem), och dessutom orkar jag inte utmana folk. Så jag har helt enkelt tänkt skita i tre av de fyra punkterna i utmaningen, lägga upp en soft bild och berätta lite om den.

So, here it goes:



Ovan ser vi ett praktexempel på hur det kan gå till när Mia hälsar på. Denna bild visar när Mia blev "sugen på någonting" men hon visste inte riktigt vad. Därför bestämde hon sig helt sonika för att prova på diverse saker som fanns i kylskåpet. En härlig blandning av ananas, pepparkaksdeg och mandarin. Yum.

Det var min bild. Försökte hitta bilderna där Mia och jag försöker trycka upp korkar i näsan, men hittade dem inte. Kanske lika bra ändå. Lät inte lika roligt när jag beskrev det som det faktiskt är på bilderna. Inte lika coolt liksom.
"Bara tuffa brudar har vinkorkar i näsan. HA!"

Häromkvällen (tisdag) bestämde sig merparten av mina kollegor att halsa i sig litervis med alkohol och bege sig ut i natten för att tumla runt på diverse diskotek på ön. Själv valde jag att stanna hemma i min soffa för att dricka te, läsa en bok och sova. Allt gick enligt planerna, och tidigt på morgonkvisten ramlade min sambo Emma innanför dörren. Lagomt rund under fötterna försökte hon hålla sig tyst, men hade ändå inom loppet av tio minuter hunnit med följande:

* stå vid sängen och vingla
* ligga i sängen, vrida på sig en zillion gånger och andas sjukt tungt
* riva ner min bok och min telefon som låg mellan sängarna
* ta fem minuter på sig att dra ut sängen, plocka upp sakerna och styra tillbaka sängen
* förflytta sig till soffan

Otroligt underhållande faktiskt!

Lite senare (kring 06:00) ringde det i min telefon. Tittade yrvaket på den och undrade vad i hela fridens namn min andra kollega Cecilia kunde vilja den här tiden. Samtalet låter lite såhär:

Jag: Hallå?
Okänd man: Hello!
Jag: Vem är det jag pratar med?
Okänd man: *talar oförståeligt språk*
Jag: Va?
Okänd man: (fortsätter tala oförståeligt språk)
Jag: Vem är det?
Okänd man: (talar ännu mer oförståeligt)

Någonstans där lägger jag på, fast inte innan jag hunnit tänka att Cecilia är kidnappad av någon illvillig spanjor eller möjligtvis marockan som har slagit henne medvetslös och nu kräver en stor summa pengar för att släppa henne. Med min lön skulle jag ändå aldrig ha råd, så jag somnar om.

Inte långt efter ringer det, igen. Från Cecilias telefon, igen.

Jag: Elisabeth.
Okänd man: Hello. You speak espanish?
Jag: No.
Okänd man: Ok, Elisabeth, I talk - you listen!
Jag: Eh... okej?
Okänd man: I want to *mummel*
Jag: You want to what?
Okänd man: I want to fuck you.

Här lägger jag på. Men ångrar lite i efterhand att jag inte tog chansen när jag väl fick den. Vem har inte drömt om att en okänd man, som uppenbarligen stulit min väns telefon och gått igång på det, ska ringa och erbjuda mig the time of my life!
Kliver upp och går omkring litegrann, varpå det ringer i Emmas telefon. Här är hon dock så utslagen att hon inte skulle ha märkt om jag tatuerat in "UTHYRES" på hennes panna. Kikar på telefonen och ser att det är från Cecilias telefon igen. Svarar inte.

Här ångrar jag i efterhand att jag inte svarade och gjorde något av följande:
a) Frågade om han gillar BDSM och vill bli smiskad.
b) Imiterade valfritt djur (gärna ko, apa eller delfin som jag gör bäst).
c) Förställde rösten till Darth Vader och förändrade hela hans liv genom att berätta att det är jag som är hans far!
d) Skrek.

Idiot. Han hade även ringt alla andra spanska nummer som gick till personer av det kvinnliga könet och sagt märkliga saker. Själv somnade jag om efter att ha halvdrömt att det stod läskiga män i olika former i dörren.

Cecilia kollar på www.hemnet.se.

Cecilia: Vad är boa-rea?
Emma: Boa-rea? Du menar bo-area?

Alla skrattar hejdlöst. Cecilia skäms och tycker att vi är elaka. ;)

På sista tiden har jag sovit kasst. Kan nog bero på att det är mer eller mindre minusgrader inne på mitt rum. Lägenheterna här är inte byggda för att behålla värmen precis, så vi får hoppas på varmare väder helt enkelt! Tills vidare används pyjamas och tjocksockar mer än flitigt.

Inatt drömde jag om Mia. Vi var i en lägenhet och skulle åka därifrån, och jag satt i trappen och väntade. Strax ovanför mig satt även en kille som också väntade på någonting. Innan vi skulle åka ville Mia bjuda på någon form av Daim- eller Snickerstårta (som man kan köpa i frysdisken på ICA), och vi bjöd med killen ner. Vi trodde att han var spansk, men det visade sig att han pratade svenska.

Drömde även att Jim, Emilia och jag skulle råna en klädaffär. De hade varit smidiga och tagit på sig maskerna innan, men jag hade min i Apolloväskan och var tvungen att ta upp den och sätta på mig precis innan vi gick in. Det såg naturligtvis en tjej (som för övrigt såg sjukt rädd ut).

Jim hade en pistol och gick in först. Vi tog dock inte den vanliga vägen, nej han schmackade sig rakt genom en ruta, och så Emilia och jag efter. Väl inne höll Jim personalen som gisslan medan vi tjejer skulle plocka på oss saker. Intressant nog gick vi inte efter pengarna i kassan, nej nej, vi lullade runt och började kolla vilka kläder vi ville ha med oss. Naturligtvis kom polisen, vilket var kvinnor i 35årsåldern med matchande kläder, och tog oss. Det var då jag vaknade, en minut innan min väckare skulle ringa.

Minns mina drömmar riktigt tydligt, precis som att de skulle ha hänt på riktigt. Kanske går jag i sömnen och gör alla dessa saker? I ett litet parallellt universum! Skulle ha varit coolt.

Nu är jag trött. Ska nog gå hem.

Det var allt för idag!

Idag har jag haft en riktigt bra dag.

Har fått undan en hel del jobb och varit sjukt effektiv. Känns bra att hinna ikapp och förbi. On top, så att säga.

Dessutom skiner solen, vårt pussel är snart klart, och världen ligger för mina fötter.

---

---

Som för att toppa den fann jag en magisk Fleetwood Mac-sång.
Dagens (underbara) melodi:

... och dagarna går här på Lanzarote.

Idag hade jag en liten paus på flygplatsen där jag fick lite tid till att dricka kaffe och andas en stund. Då passade jag även på att skriva upp hur många dagar respektive veckor jag har kvar här nere. Sanningen är den att det är exakt 10 veckor kvar. 70 dagar. 1680 timmar. 100800 minuter. Fast - who's counting?

Letar febrilt efter lägenhet och jobb i Stockholm för tillfället. Fick svar på en annons angående lägenhet iallafall. En mysig tvåa på söder. Mia jublar väl inte av entusiasm, men å andra sidan var det jag som drog med henne på hela idén. ;)

* Mia kom just in med en citronmuffin till mig. Muffin heter tydligen "Magdalena" på spanska. Nästan rätt iallafall.

Häromkvällen hade min sambo Emma en sjukt dålig dag. Allt gick snett, och därför skulle jag vara snäll och laga mat. Hon fick vara provsmakare och tyckte att det behövde mer salt, varpå jag tokskakade saltkaret ovanför grytan med kyckling och lyckades slå loss locket så ALLT salt åkte ner i grytan. Blev inte helt yummey efter det.

Hursomhaver bestämde vi oss för att äta det ändå, om det inte vore för att pitabröden jag inhandlat smakade konserveringsmedel och nog klassificeras som mordvapen i vissa länder. Vi köpte pizza istället.

Bäst just nu: L Word
Sämst just nu: Vädret!

Så var det ett sprillans nytt år... igen. Denna gång sa vi tack och hej till år 2008, och välkomnade ett nytt, fräscht och obefläckat 2009. Runt om i världen poppades champangekorkar, skålades och kramades på tolvslaget. Här på Lanzarote skålades det inte mindre än fyra gånger: en för det ryska nyåret, en för det finska, en för det svenska/danska/norska och sist men inte minst - en för det kanariska.

Här på kanarieöarna är traditionen kring tolvslaget som sådan att alla har tolv stycken vindruvor vilka ska inmundigas one by one på vart och ett av slagen. Min kära kollega och vän Mia försökte sig på detta, vilket slutade med att hon såg ut som ett marsvin. Mycket underhållande.

Några nyårslöften blev inte avlagda för min del denna gång. Finner det både intressant och märkligt hur människor från en dag till en annan förväntas kunna förändra hela sina liv. Man lovar allt från att sluta röka och börja träna till annat som möjligen ligger på djupare personliga plan. Några kanske lyckas, men oftast glöms löftena bort och man är tillbaks där man startade. Fast visst är det en fin tanke att få börja om, och jag vill önska alla lycka till med sina löften detta år.

Fick ett klassiskt fyllesamtal också strax innan det svenska tolvslaget av min bästa väninna Elin. Hon är värd guld.

Nåja, så för att summera 2008.
Detta var året då:
* Jag fick jobb som ES för Apollo
* Min syster fick världens sötaste flickebarn
* Jag fick mig en ordentlig prövning och klarade den
* Sverige vann över Grekland i fotboll (extra kul om man var i Grekland)
* Min tjugoandra födelsedag ägde rum

Årets bästa dag: När Mia och jag åkte ut till Kottlasjön på Lidingö med en fikakorg och en kamera och promenerade i några timmar.

Årets ord: Fjäril.

Årets glädje: Att få åka hem och överraska över julhelgen.

Årets kärlek: Efter en total skitvecka när allt som kunnat gå snett gjorde det satt jag ensam och rödgråten på min säng i Nidri, Lefkas. Då ringer plötsligt telefonen, och mina vänner hemifrån är alla där och har tänkt på mig i den stunden. Magiskt, på något vis.


År 2009 kommer bli året då jag prövar lyckan i Stockholm. Från och med slutet på mars är det där jag ska vara. Tillbaka i hemlandet Svitjod, Suecia, Schweden, Svea Rike.

Slutet gott, allting gott. Och jag vill passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år 2009. Hoppas det slår alla era förväntningar.

/Elisabeth

Så var jag tillbaka på Lanzarote efter en överraskningstur hem till kalla Sverige. Satte mig på vårt fina NovAirplan fredag 19/12 och landade i Stockholm på kvällen efter en liten tur på 5½ timme. Lite trött och sliten tog jag bussen in till centralstationen där jag möttes av min kära bror och hans sambo.

Den natten sov jag knappt någonting alls. Somnade väl vid 4-tiden på morgonen efter att ha legat vaken halva natten och funderat över hur jag skulle överraska alla på bästa sätt. Skulle jag vira in hela mig i julklappspapper? Åka förbi IKEA och se om de hade någon sjukt stor låda att krypa in i? Eller var det bäst att bara dyka upp? Ta-daaaaa!

Grubblerierna till trots somnade jag till slut, och på morgonen dagen efter bar det iväg mot destionation Norsjö i bil tillsammans med min bror. Var sjukt nervös hela vägen och kunde varken äta eller slappna av. Vid två tillfällen ringde min mor och min syster för att höra hur långt Rickard hade kommit, och båda gångerna fick jag hålla för munnen av rädsla för plötsliga tourettes-attacker. Det hade ju förstört hela planen!

Efter många timmar anlände vi, och jag startade räden hos min syster. Där gjorde jag en gammal hederlig och plingade på dörren. Min syster förstod inte riktigt varför i allsin dar Rickard ringde på istället för att bara öppna och kliva in, men tji fick hon - ty där stod jag! Hennes spontana reaktion var att utbrista: "MEN! ÄR DU GALEN?!"
Helt klart uppskattat.

Sedan fortsatte vi hem till min intet ont anande mamma. Där gick min bror upp som vanligt medans jag gömde mig nere i hallen. Efter de obligatoriska hälsningsfraserna säger min bror att han fått med sig en liftare på vägen som också gärna vill ha mat. Inte helt oväntat säger min godhjärtade mor att det naturligtvis går bra. Så Rickard säger att jag kan komma upp, jag löper uppför trapporna, kikar fram bakom skåpet i hallen och säger: "Så det går bra alltså?"
Här ser det ut som någon lyft 100 kg från mammas axlar då hon säger: "Näääää...." - och börjar gråta.

Då var det bara en stor överraskning kvar - Elin. Kunde fortfarande varken äta eller sitta stilla, och vad gör man då annars än att packa in sig och julklappen i bilen och köra bort till sin bästa väninna i hela vida världen? Väl i bilen slog jag hennes nummer och försökte låta som att jag var på Lanzarote (typ: här är det dåligt väder och 18 grader bla bla bla). Efter att ha smugit fram till hennes dörr och plingat på några gånger inser jag att hon inte är hemma!

Smidig som man är frågade jag naturligtvis vad hon pysslade med, och fick då veta att hon var hemma hos pojkväns syskon och åt lyxmiddag. Location, location, location är ju ett känt uttryck, och jag frågade naturligtvis vart de bor nuförtiden. Utan vidare rabblar hon upp lägenhetens exakta position, och jag beger mig iväg dit. Då jag ringer på dörren denna gång är det pojkvännens syster som öppnar, och naturligtvis försöker jag fråga så tyst som möjligt om hon är där - vilket jag ju vet att hon är. Men hon börjar aldrig komma till dörren, och lillasystern får be två gånger innan hon dyker upp i hallen. Efter skrikande, hoppande, kramande och gråtande får jag höra att hon suttit blick stilla i soffan och inte vågat kliva upp ifall det inte skulle vara jag.

Det blev mycket kramande iallafall, och jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt överraskande! Otroligt kul blev det hemma, så kul att jag längtar till nästa gång.

Tack ni som förgyllt min julhelg!

/ Överraskerskan

Häromkvällen var vi iväg för att äta härligt julbord hos en av våra samarbetspartners. Fredagar och lördagar är dock långa dagar för oss, och förutseende som vi är hade vi förvarnat om vår eventuellt rätt sena ankomst. Så sant som det var sagt anlände vi först kring 21:30, bara för att upptäcka att i princip all mat var slut. En aning besvikna, men Mia och jag fick oss ändå en fin liten tallrik med lax, skinka och janssons (eller var det kanske den luftburne jacob?).

I mitt otroligt intressanta jobb som ekonomiansvarig ingår även den otroligt spännande arbetsuppgiften att bokföra. Till denna hör naturligtvis också att avsluta året. Därför sitter jag nu vid min dator och väntar på att få in avräkningar från guiderna för att kunna föra in dessa och skicka iväg löner. Har en skön kväll med jobb framför mig. Jippie. Som min vän Ulrik uttryckte det: "... sexigt värre."

Min goda vän Emma, vars ena säng jag nu ockuperar då jag flyttat ut ur min lägenhet men Cecilia inte flyttat än, har introducerat mig till en helt ny värld. Nej, jag har inte blivit lesbisk, jag har börjat spela Playstation! Och då talar jag speciellt om Fifa -09. Alltså det spelet där man ska trixa och hålla på. Även om jag inte kommer vinna något VM eller ens DM i detta så har de sjukt bra musik. Tänkte dela med mig av en liten trudelutt iallafall, och den låter lite såhär:



Nästa inlägg: Om dagens tips!