Om att spela spel.
Haha. Googlade just bilder på "bettank". Skoj! Där fanns jag.
På senare tid har det blivit mycket prat om de olika spel som killar och tjejer spelar när det gäller förhållanden.
Bland annat har vi diskuterat det här förbaskade sms:andet. Vi har alla varit där. Iallafall 80-talisterna skulle jag gärna vilja tro. Hursomhelst. Man träffar någon. Kanske är man onykter, kanske är man spiknykter, man byter iaf telefonnummer och säger något om att man ska höras. Sen börjas det. Kampen, spelet, tjafset, kalla det vad ni vill.
Frågorna är ofta desamma:
När är det okej att höra av sig?
Vad är okej/inte okej att säga?
Hur långt får sms:et vara?
Hur länge bör man vänta med att svara?
Svarar man även om man inte är intresserad?
Vad är reglerna för detta sms:ande egentligen?
När man är tre tjejer och en kille vid en middag och tjejsnacket börjar eskalera blir den direkta reaktionen alltid en av två:
1. Killen i sällskapet får stå till svars för allt killar möjligtvis kan tänkas göra.
2. Killen i sällskapet lämnar området.
Vid vår middag i tisdags hände det tidigare. Helenas stackars pojkvän Johan fick svara på och stå till svars för alla möjliga scenarion som vi möjligtvis kunde tänka oss. Både såna som hänt och inte hänt. Just då var det nog tur att han verkade göra det med glädje.
Men är det bara jag som blir less på allt detta tassande, funderande, spelande och tjafsande? Varför kan man inte bara trappa ned det några steg och go back to basics?
Vad gillar ni idén:
1. Om man tycker om någon ska man höra av sig, om det så tar 10 sekunder att svara på sms:et som han/hon just skickade.
2. Om man är intresserad av någon säger man det.
3. Om man inte är intresserad av någon säger man det.
Jag menar, hello - hur svårt kan det vara egentligen? Ibland tror jag faktiskt att det kan vara bra att göra som de gjorde förr i tiden.
______________________
I tisdags bakade vi även fyllepepparkakor... de blev såhär:
Första plåten. Och ja, det är precis vad det ser ut som. ;)
Andra plåten + Johans finger.
Detta är då en gubbe. Inget annat.
Andra plåten.
På senare tid har det blivit mycket prat om de olika spel som killar och tjejer spelar när det gäller förhållanden.
Bland annat har vi diskuterat det här förbaskade sms:andet. Vi har alla varit där. Iallafall 80-talisterna skulle jag gärna vilja tro. Hursomhelst. Man träffar någon. Kanske är man onykter, kanske är man spiknykter, man byter iaf telefonnummer och säger något om att man ska höras. Sen börjas det. Kampen, spelet, tjafset, kalla det vad ni vill.
Frågorna är ofta desamma:
När är det okej att höra av sig?
Vad är okej/inte okej att säga?
Hur långt får sms:et vara?
Hur länge bör man vänta med att svara?
Svarar man även om man inte är intresserad?
Vad är reglerna för detta sms:ande egentligen?
När man är tre tjejer och en kille vid en middag och tjejsnacket börjar eskalera blir den direkta reaktionen alltid en av två:
1. Killen i sällskapet får stå till svars för allt killar möjligtvis kan tänkas göra.
2. Killen i sällskapet lämnar området.
Vid vår middag i tisdags hände det tidigare. Helenas stackars pojkvän Johan fick svara på och stå till svars för alla möjliga scenarion som vi möjligtvis kunde tänka oss. Både såna som hänt och inte hänt. Just då var det nog tur att han verkade göra det med glädje.
Men är det bara jag som blir less på allt detta tassande, funderande, spelande och tjafsande? Varför kan man inte bara trappa ned det några steg och go back to basics?
Vad gillar ni idén:
1. Om man tycker om någon ska man höra av sig, om det så tar 10 sekunder att svara på sms:et som han/hon just skickade.
2. Om man är intresserad av någon säger man det.
3. Om man inte är intresserad av någon säger man det.
Jag menar, hello - hur svårt kan det vara egentligen? Ibland tror jag faktiskt att det kan vara bra att göra som de gjorde förr i tiden.
______________________
I tisdags bakade vi även fyllepepparkakor... de blev såhär:
Första plåten. Och ja, det är precis vad det ser ut som. ;)
Andra plåten + Johans finger.
Detta är då en gubbe. Inget annat.
Andra plåten.
Kommentarer
Trackback