Hufvudsaken och Attityd.
Jag drog iväg och klippte mig kring halv två. Då hade tydligen Kim promenerat förbi Hufvudsakens Drop-In och fått klippa sig direkt. Vilken jävla tur. ;) Hon hade dock tid på vanliga Hufvudsaken klockan kvart över två, men den hade de ringt och avbokat.
Vi blev rätt snygga. Fast jag tycker Kim blev snyggare. ;/ Hon är alltid snyggare än mig. ;/
Shoppat blev: en rosa tröja/kofta, ett linne, ett halsband, ögonskugga (29:-), ett par skor (100:-). Riktigt värt! Förutom att jag nu har 400 kronor kvar att leva på tills nästa lön. Heja mig!
Tränade de yngre människorna igår. Blev så less på att de tjafsade, så det blev fys istället. Blir så irriterad på vissa av dem, som alltid flamsar, fnissar, frågar "Får vi inte speeela snaaaart?". De förstör för alla som är seriösa. När de sen har bollkänsla och är duktiga också blir man ännu mer irriterad. Så då blev jag elak och skrek på dem. Eller, först sa jag: "Nu är det mycket flams och tjafs. Så nu blir det fys istället." De behöver lära sig. Ska de inte vara seriösa kan de lika gärna gå hem och inte komma tillbaka.
I min värld har tränare nästan alltid varit irriterande, eftersom de favoriserat folk och jag aldrig varit en av de favoriserade. Nu när jag själv är tränare börjar jag förstå varför. Duktiga, engagerade, talangfulla spelare är mycket lättare att prata med och lära saker. De lyssnar och tar åt sig. De som flamsar vill man helst bara ska cykla hem och inte komma tillbaka. Vet inte om jag var en av dem som flamsade, men jag kanske inte var så talangfull som andra. Inget ont om de talangfulla dock! Samtidigt tycker jag inte att ens efternamn ska ha betydelse när det gäller huruvida man ska stå på planen eller inte. Vilket det lite för ofta gör. Tyvärr föddes jag med efternamnet Karlsson (eller, jag hette Boman i några månader), och det finns andra efternamn som är betydligt mer attraktiva än det.
Jag lovar från mitt hjärta att jag ska försöka att inte bli en favoriserande tränare. Men det är sannerligen svårt.
Idag har jag på mig mina nya kläder. Är lite stolt.
/Bettan
Vi blev rätt snygga. Fast jag tycker Kim blev snyggare. ;/ Hon är alltid snyggare än mig. ;/
Shoppat blev: en rosa tröja/kofta, ett linne, ett halsband, ögonskugga (29:-), ett par skor (100:-). Riktigt värt! Förutom att jag nu har 400 kronor kvar att leva på tills nästa lön. Heja mig!
Tränade de yngre människorna igår. Blev så less på att de tjafsade, så det blev fys istället. Blir så irriterad på vissa av dem, som alltid flamsar, fnissar, frågar "Får vi inte speeela snaaaart?". De förstör för alla som är seriösa. När de sen har bollkänsla och är duktiga också blir man ännu mer irriterad. Så då blev jag elak och skrek på dem. Eller, först sa jag: "Nu är det mycket flams och tjafs. Så nu blir det fys istället." De behöver lära sig. Ska de inte vara seriösa kan de lika gärna gå hem och inte komma tillbaka.
I min värld har tränare nästan alltid varit irriterande, eftersom de favoriserat folk och jag aldrig varit en av de favoriserade. Nu när jag själv är tränare börjar jag förstå varför. Duktiga, engagerade, talangfulla spelare är mycket lättare att prata med och lära saker. De lyssnar och tar åt sig. De som flamsar vill man helst bara ska cykla hem och inte komma tillbaka. Vet inte om jag var en av dem som flamsade, men jag kanske inte var så talangfull som andra. Inget ont om de talangfulla dock! Samtidigt tycker jag inte att ens efternamn ska ha betydelse när det gäller huruvida man ska stå på planen eller inte. Vilket det lite för ofta gör. Tyvärr föddes jag med efternamnet Karlsson (eller, jag hette Boman i några månader), och det finns andra efternamn som är betydligt mer attraktiva än det.
Jag lovar från mitt hjärta att jag ska försöka att inte bli en favoriserande tränare. Men det är sannerligen svårt.
Idag har jag på mig mina nya kläder. Är lite stolt.
/Bettan
Kommentarer
Trackback