Jag är grå idag.
Imorse vägrade jag vakna. Hade visserligen bestämt mig för det redan igårkväll. Ställde inte ens väckaren. Jag tyckte att jag var värd en sovmorgon för en gångs skull. Vaknade kring halv tolv och kände mig som en ny människa.
Jag måste sluta diskutera saker. Speciellt saker som ligger mig nära hjärtat. Oftast slutar med det att jag känner en instängd vrede och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Vissa människor är så trångsynta. Deras trångsynthet, ignorans och faktarapande gör att det känns som jag får hjärnblödning och hjärtattack på samma gång. Det gör ont i huvudet och bröstet på mig. Ilskan slutar oftast med att jag gråter. Vet inte vad jag ska göra med den annars.
Jag är grå idag. Gråa mjukisbyxor, gråa långkalsonger, gråa trosor och gråa sockar. Det slog mig nyss. Kanske betyder något.
Jag drömde om stockholmaren inatt. Han såg inte ut som han gör på korten, men det spelade ingen roll. Minns att vi var någonstans, och han höll mig i handen. Mysig känsla...
Längtan efter att flytta blir mer och mer påtaglig. Vill inte vara kvar här längre. Känner mig fast, instängd, oföränderlig. De säger att man förändras varje dag - det tror jag är skitsnack.
"Gonna jump in a car, step on the gas, and go far away - away from here."
Det känns minst sagt lockande just nu, förutom att jag inte vet vart jag skulle ta vägen. Har inga pengar att ta mig nånstans. Tror inte bensinen räcker heller.
Oftast börjar min blogg med en tanke - en idé. Sen tappar jag spåret, och allt blir bara ett ändlöst rabblande som ingen orkar läsa ändå. Det är inte som att någon bryr sig. Jag vill inte att de ska bry sig heller. Vill sitta på en strand/i en lägenhet någonstans där ingen når mig. Ingen vet var jag är, och ingen behöver bry sig. Vad jag önskar att jag hade nog med pengar att ta mig iväg.
Önskar att jag hade en mening. Ett mål. Någonting att se fram emot.
Jag gråter för andra saker nu. När jag var yngre saknade jag någon som älskade mig. Inte som ens kompisar eller familj, utan någon som verkligen älskade mig för den jag var. Den jag är. Men inte nu. Jag gråter för andra saker nu.
Jag är grå idag...
Jag måste sluta diskutera saker. Speciellt saker som ligger mig nära hjärtat. Oftast slutar med det att jag känner en instängd vrede och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Vissa människor är så trångsynta. Deras trångsynthet, ignorans och faktarapande gör att det känns som jag får hjärnblödning och hjärtattack på samma gång. Det gör ont i huvudet och bröstet på mig. Ilskan slutar oftast med att jag gråter. Vet inte vad jag ska göra med den annars.
Jag är grå idag. Gråa mjukisbyxor, gråa långkalsonger, gråa trosor och gråa sockar. Det slog mig nyss. Kanske betyder något.
Jag drömde om stockholmaren inatt. Han såg inte ut som han gör på korten, men det spelade ingen roll. Minns att vi var någonstans, och han höll mig i handen. Mysig känsla...
Längtan efter att flytta blir mer och mer påtaglig. Vill inte vara kvar här längre. Känner mig fast, instängd, oföränderlig. De säger att man förändras varje dag - det tror jag är skitsnack.
"Gonna jump in a car, step on the gas, and go far away - away from here."
Det känns minst sagt lockande just nu, förutom att jag inte vet vart jag skulle ta vägen. Har inga pengar att ta mig nånstans. Tror inte bensinen räcker heller.
Oftast börjar min blogg med en tanke - en idé. Sen tappar jag spåret, och allt blir bara ett ändlöst rabblande som ingen orkar läsa ändå. Det är inte som att någon bryr sig. Jag vill inte att de ska bry sig heller. Vill sitta på en strand/i en lägenhet någonstans där ingen når mig. Ingen vet var jag är, och ingen behöver bry sig. Vad jag önskar att jag hade nog med pengar att ta mig iväg.
Önskar att jag hade en mening. Ett mål. Någonting att se fram emot.
Jag gråter för andra saker nu. När jag var yngre saknade jag någon som älskade mig. Inte som ens kompisar eller familj, utan någon som verkligen älskade mig för den jag var. Den jag är. Men inte nu. Jag gråter för andra saker nu.
Jag är grå idag...
Kommentarer
Trackback