bettank

Ibland vill jag gömma mig. Försvinna en stund, och reda ut allt i lugn och ro. Tänka för mycket. Inte tänka alls. Tänka på annat.

Ibland vill jag skriva ett långt utlägg om hur jag känner. Vad jag tänker. Hur jag tänker.

Det är inte så att jag bryr mig, egentligen. Eller, det kanske bara är vad jag inbillar mig? Fast, jag menar, alla behöver vi närhet. Kanske inte kärlek - men närhet. Känna att vi duger. Att vi är värda någonting. Att någon behöver oss. Jag är viktig.

"I'm too scared to know how I feel about you now."

Det är inga känslor inblandade, va? Är det så?

Tänk om jag kunde sluta tänka. Men jag förstår inte. Jag tycker inte om att inte förstå. Jag vill veta vad människor känner. Vad de tänker. Hur de tänker.

Varför säger människor en sak, när de kan mena en helt annan? Varför ljuger folk? Man står där och tror att de är ärliga mot en, and then - it blows up in your face.

Undra om du velar som jag, eller om du vetat hela tiden vad din avsikt varit. Det är elakt att ljuga folk i ansiktet. Har inte din mamma lärt dig det? Du kallar henne vid förnamn. Vad beror det på?

Varför har du krupit in under mitt skinn på något sätt? När tillät jag dig hamna där? När gav jag dig rätten att komma åt mig? Gör du egentligen det?

"I hold you close in the back of my mind."

I bakhuvudet. Det är där du ligger och gnager. Jag har visserligen inte bråttom med något. Jag tror inte det skulle funka heller, vet inte om jag hade några såna ambitioner innan du gav mig dem. Ondska.

Ibland verkar du faktiskt sårbar. Fast det kanske bara är något jag inbillar mig. Igen.

Är så less på att analysera saker. Kan du inte bara säga hur det är. Sanningen. Skoningslös. Jag klarar den.

Oftast är du dryg. Det kan jag hantera. Andra gånger är du så söt att det nästan gör lite ont i mig, och jag blir sådär överambitiös som jag ofta blir.

Tänk om det skulle vara på riktigt. Alltså, kärlek. Skulle du visa det? Skulle jag våga tro på det?

Först hoppades jag. Sen insåg jag min egen naivitet. Sen byggde du upp det igen. Nu vet jag inte.

Jag skulle gärna skriva ett långt meddelande till dig. Ett där det stod allt jag tänkte. Bland annat att jag inte förväntar mig något. Att jag inte har bråttom. Att det är okej om du inte vill att det ska bli något. Att jag önskar att du bara kunde släppa allt. Sluta tänka.

Det krävs nog mycket för att det skulle fungera. Saker som vi kanske inte skulle kunna få att klaffa just nu. Varför var jag tvungen att göra såhär igen?

Jag ska fundera ett tag till. Sedan kanske jag skriver det direkt till dig. Du lär väl märka...

"What does it mean?"