The väckare goes: BEEP BEEP BEEP BEEP!
Mornar sucks. På riktigt! Jag tycker inte om att kliva upp. Det är som att kämpa mot varenda cell i hela kroppen. Kroppen skriker åt en, bönar, ber, svär och tjurar. Så man tycker på snooze-knappen (eller "sno se-knappen" som mina föräldrar alltid kallat det eftersom man trycker på den, snor(vänder) sig och somnar om), och tänker att "jag har nog tid att sova 10 minuter till".
Efter 9 minuter (varför är alltid väckare inställda på att ringa igen efter just 9 minuter?) vaknar man återigen och är om möjligt ännu tröttare. Nu _vet_ man dock att man _måste_ kliva upp om man inte ska måsta springa åt och fram i lägenheten innan man hittat allt man ska ha med sig. Naturligtvis är det redan för sent för detta, eftersom att sekunden man trycker på snooze och vänder sig om spiller man dyrbar tid - den tiden man behöver för vardagliga saker som att hinna äta frukost eller ens borsta tänderna.
Sofie, hon vaknar innan väckaren ringer. Sista veckorna har hon inte riktigt gjort det och får lite panik över att hon sover så länge. Jag svarar: "Jag vaknar _aldrig_ innan väckaren ringer."
Tänk om man fick vakna så utvilad att man kunde ligga och vänta på att väckaren skulle ringa. Då kanske man skulle skutta upp ur sängen, göra några armhävningar och gå omkring hela dagen och må som en gudinna. Men när jag tänker efter inser jag att om jag skulle vakna innan min tjutande väckare skulle jag tänka: "Woho! Jag får sova x minuter till!" - och somna om fortare än X2000.
Den enda gången jag faktiskt vaknar innan det är tänkt är när jag är orolig att jag ska försova mig. Sånadär gånger när man verkligen inte FÅR försova sig. De gånger man måste kliva upp 04:30 eftersom volleylaget åker utan en om man är sen. Det är då jag vaknar 04:25 med ett ryck och tänker: "GAH! VAD ÄR KLOCKAN?"
Jag tänkte en gång att det kanske skulle vara smartare att ställa väckaren på den tiden jag skulle gå upp istället för lite innan som jag brukar göra, för så får jag snooza. Nu såhär en bit in på mitt projekt inser jag att jag snoozar lika många gånger ändå, vilket resulterar i att jag blir alldeles för sen och hinner med ännu mindre saker än jag borde. Suck.
Mycket cred dock till min nya väckare som jag fick i julklapp. Den har en liten dosa som ligger under huvudkudden och vibrerar när det är dags att kliva upp. Magiskt. Den har gjort min vardag lite lättare, eftersom jag annars inte hör när väckaren ringer.
Ikväll ska jag nog ställa väckaren lite för tidigt. Snooza är ändå det skönaste som finns...
____________________________________
Efter 9 minuter (varför är alltid väckare inställda på att ringa igen efter just 9 minuter?) vaknar man återigen och är om möjligt ännu tröttare. Nu _vet_ man dock att man _måste_ kliva upp om man inte ska måsta springa åt och fram i lägenheten innan man hittat allt man ska ha med sig. Naturligtvis är det redan för sent för detta, eftersom att sekunden man trycker på snooze och vänder sig om spiller man dyrbar tid - den tiden man behöver för vardagliga saker som att hinna äta frukost eller ens borsta tänderna.
Sofie, hon vaknar innan väckaren ringer. Sista veckorna har hon inte riktigt gjort det och får lite panik över att hon sover så länge. Jag svarar: "Jag vaknar _aldrig_ innan väckaren ringer."
Tänk om man fick vakna så utvilad att man kunde ligga och vänta på att väckaren skulle ringa. Då kanske man skulle skutta upp ur sängen, göra några armhävningar och gå omkring hela dagen och må som en gudinna. Men när jag tänker efter inser jag att om jag skulle vakna innan min tjutande väckare skulle jag tänka: "Woho! Jag får sova x minuter till!" - och somna om fortare än X2000.
Den enda gången jag faktiskt vaknar innan det är tänkt är när jag är orolig att jag ska försova mig. Sånadär gånger när man verkligen inte FÅR försova sig. De gånger man måste kliva upp 04:30 eftersom volleylaget åker utan en om man är sen. Det är då jag vaknar 04:25 med ett ryck och tänker: "GAH! VAD ÄR KLOCKAN?"
Jag tänkte en gång att det kanske skulle vara smartare att ställa väckaren på den tiden jag skulle gå upp istället för lite innan som jag brukar göra, för så får jag snooza. Nu såhär en bit in på mitt projekt inser jag att jag snoozar lika många gånger ändå, vilket resulterar i att jag blir alldeles för sen och hinner med ännu mindre saker än jag borde. Suck.
Mycket cred dock till min nya väckare som jag fick i julklapp. Den har en liten dosa som ligger under huvudkudden och vibrerar när det är dags att kliva upp. Magiskt. Den har gjort min vardag lite lättare, eftersom jag annars inte hör när väckaren ringer.
Ikväll ska jag nog ställa väckaren lite för tidigt. Snooza är ändå det skönaste som finns...
____________________________________
Kommentarer
Trackback