bettank

Idag är det fars dag. Wikipedia har följande att säga:

"Fars dag är en högtid som firar minnet av ens fader men är även en kommersiell högtid som i Sverige inträffar den andra söndagen i november. Den har sitt ursprung i 1910-talets USA. Initiativet kom från Mrs. Sondra B. Dodd som ville hedra sin far för att han ensam fostrat sju barn efter deras mor dött i barnsäng."

Poängen med hela dagen är alltså helt enkelt att vi ska hedra våra fäder. Men vad händer när man känner en motvilja till denna dag? Är det ens skyldighet att fullfölja de klassiska rutinerna som att ringa och gratta, skicka ett kort och/eller äta tårta tillsammans?

Denna tanke slog mig idag när Bella, Mia och jag satt på tunnelbanan på väg hem och Mia ringde hem för att gratta sin pappa. Det slog mig att andra människor faktiskt har fungerande familjer.

För mig är det en konstig tanke att föräldrar kan vistas i samma rum utan att bråka om någonting, än mindre ha ett sunt förhållande till varandra.

Kanske ringer jag min pappa idag, kanske inte. Det återstår att se.