Om kulturer och efternamn.
Igår började vi om skolan på riktigt. En väldigt lång dag med lite av varje. Det slutade med att jag kände en riktig apati.
Hursomhelst. Det har slagit mig på riktigt att alla har sin egen verklighet. Så på senare tid har jag försökt se världen med andra ögon och verkligen försöka förstå hur andra människor tänker. Ibland förstår jag, men oftast finns det en eller några få människor jag verkligen, hur mycket jag än försöker, inte kan förstå mig på.
Igår var det exempelvis en bekant till mig som hävde ur sig en riktigt idiotisk kommentar när vi lyssnade på två stycken som närvarat på ett stort konvent mot barnpornografi. Det är såna gånger jag för allt i världen inte kan förstå, och den enda tanken som dyker upp är: Hur tänkte du nu?
Från det ena till något helt annat. Sverige är ett mycket komplicerat, missunsamt och fientligt land. Vi vill gärna tro att vi är störst, bäst och vackrast. Det som är ännu mer pinsamt än att vi inte är det är att vi inte kan erkänna det inför oss själva. Detta fenomen är rätt intressant om man samtidigt tänker på att vi samtidigt har en oskriven lag som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Riktigt roligt, och paradoxalt.
Hursomhelst försöker jag nu komma in på hur vi behandlar våra flyktingar. De som oftast har möjlighet att stanna här är de kriminella, vilka kan muta sig hit och genom att fortsätta leva ett kriminellt liv kan betala sina räkningar. Hur går detta då till? Jo, eftersom vi inte tar tillvara på de människor som kommer hit och faktiskt kan tillföra något till vårt lands utveckling går vi miste om mycket. Det är exempelvis betydligt svårare att få jobb om man har ett annorlunda efternamn.
Så. Varje gång jag ser en utländsk städare eller kioskägare kan jag inte låta bli att fundera vilken utbildning han/hon egentligen har, och att mitt efternamn faktiskt låter konstigt i andra länder.
Hursomhelst. Det har slagit mig på riktigt att alla har sin egen verklighet. Så på senare tid har jag försökt se världen med andra ögon och verkligen försöka förstå hur andra människor tänker. Ibland förstår jag, men oftast finns det en eller några få människor jag verkligen, hur mycket jag än försöker, inte kan förstå mig på.
Igår var det exempelvis en bekant till mig som hävde ur sig en riktigt idiotisk kommentar när vi lyssnade på två stycken som närvarat på ett stort konvent mot barnpornografi. Det är såna gånger jag för allt i världen inte kan förstå, och den enda tanken som dyker upp är: Hur tänkte du nu?
Från det ena till något helt annat. Sverige är ett mycket komplicerat, missunsamt och fientligt land. Vi vill gärna tro att vi är störst, bäst och vackrast. Det som är ännu mer pinsamt än att vi inte är det är att vi inte kan erkänna det inför oss själva. Detta fenomen är rätt intressant om man samtidigt tänker på att vi samtidigt har en oskriven lag som säger att man inte ska tro att man är bättre än någon annan. Riktigt roligt, och paradoxalt.
Hursomhelst försöker jag nu komma in på hur vi behandlar våra flyktingar. De som oftast har möjlighet att stanna här är de kriminella, vilka kan muta sig hit och genom att fortsätta leva ett kriminellt liv kan betala sina räkningar. Hur går detta då till? Jo, eftersom vi inte tar tillvara på de människor som kommer hit och faktiskt kan tillföra något till vårt lands utveckling går vi miste om mycket. Det är exempelvis betydligt svårare att få jobb om man har ett annorlunda efternamn.
Så. Varje gång jag ser en utländsk städare eller kioskägare kan jag inte låta bli att fundera vilken utbildning han/hon egentligen har, och att mitt efternamn faktiskt låter konstigt i andra länder.
Kommentarer
Trackback