Om pojkar och flickor.
Så. Brace yourselves. Kanske handlar det här om er, kanske inte. Det jag märkt är att det iallafall stämmer i skrämmande många fall.
Det är svårt att redogöra för hur puberteten slår slint i pojkars huvuden, men är det något jag vet är det hur det fungerar att vara tjej.
Någon gång i nedre tonåren inser man som flicka att killar är häftiga. De är coola. De är killar! Man måste ha en. Helst ska han vara något/några år äldre, hänga med det coola gänget, snöbada en på rasterna och kleta tuggummi i håret på en.
Sen blir man lite äldre, säg 15 eller 16, och börjar fundera på andra saker. Nu ska pojkarna även vilja krama och pussa på en. Tycker de om en tillräckligt mycket så händer det andra saker också. Ja, ni vet.
Problemet här är följande: en pojke behöver aldrig bry sig om sin tjej. Han behöver aldrig lyssna på hennes tankar, på hennes känslor, på hennes drömmar och föhoppningar, eller ens låtsas vara intresserad av hennes hobbys. Han kan älga på med sina egna kompisar och intressen.
För en flicka ter sig livet väldigt annorlunda: hon ska tycka om pojken, hans kompisar, hans musiksmak, hans hobby och infinna sig på varenda hockeymatch (och gärna träning också).
Vad är detta fenomen? Hur uppfostrar vi våra barn?
Tiden går, och vi blir alla mer eller mindre vuxna. Man möter kvinna. Detta tror man ska ske på en någotsånär vuxen nivå, där man kan prata med varandra som grown-ups, och inte som barn. Men ack, vad man bedrog sig.
Jag har hört många exempel på förhållanden där man har blivit tillsammans, allt har varit rosenrött i de där första klassiska tre månadern. Sen går det utför. Av någon anledning är det oftast killen som får kalla fötter. Hur går det till? Är våra pojkar känslomässigt outvecklade? Jag tror svaret är ja.
Vi lär våra flickebarn att kommunicera, samarbeta och att uttrycka sig. Samtidigt lär vi dem att det är okej att pojkarna slår dem och drar dem i håret - det är ju för att visa att de tycker om dem!
Med andra ord lär vi våra söner att det är okej att slå flickor och dra dem i håret istället för att uttrycka sig och beskriva sina känslor.
Det är inte underligt att män står för en majoritet av våldet i hemmen, eller att det oftast är killar som utnyttjar yngre tjejer.
Ta tag i dina egna barn innan de tar tag i andras!
Det är svårt att redogöra för hur puberteten slår slint i pojkars huvuden, men är det något jag vet är det hur det fungerar att vara tjej.
Någon gång i nedre tonåren inser man som flicka att killar är häftiga. De är coola. De är killar! Man måste ha en. Helst ska han vara något/några år äldre, hänga med det coola gänget, snöbada en på rasterna och kleta tuggummi i håret på en.
Sen blir man lite äldre, säg 15 eller 16, och börjar fundera på andra saker. Nu ska pojkarna även vilja krama och pussa på en. Tycker de om en tillräckligt mycket så händer det andra saker också. Ja, ni vet.
Problemet här är följande: en pojke behöver aldrig bry sig om sin tjej. Han behöver aldrig lyssna på hennes tankar, på hennes känslor, på hennes drömmar och föhoppningar, eller ens låtsas vara intresserad av hennes hobbys. Han kan älga på med sina egna kompisar och intressen.
För en flicka ter sig livet väldigt annorlunda: hon ska tycka om pojken, hans kompisar, hans musiksmak, hans hobby och infinna sig på varenda hockeymatch (och gärna träning också).
Vad är detta fenomen? Hur uppfostrar vi våra barn?
Tiden går, och vi blir alla mer eller mindre vuxna. Man möter kvinna. Detta tror man ska ske på en någotsånär vuxen nivå, där man kan prata med varandra som grown-ups, och inte som barn. Men ack, vad man bedrog sig.
Jag har hört många exempel på förhållanden där man har blivit tillsammans, allt har varit rosenrött i de där första klassiska tre månadern. Sen går det utför. Av någon anledning är det oftast killen som får kalla fötter. Hur går det till? Är våra pojkar känslomässigt outvecklade? Jag tror svaret är ja.
Vi lär våra flickebarn att kommunicera, samarbeta och att uttrycka sig. Samtidigt lär vi dem att det är okej att pojkarna slår dem och drar dem i håret - det är ju för att visa att de tycker om dem!
Med andra ord lär vi våra söner att det är okej att slå flickor och dra dem i håret istället för att uttrycka sig och beskriva sina känslor.
Det är inte underligt att män står för en majoritet av våldet i hemmen, eller att det oftast är killar som utnyttjar yngre tjejer.
Ta tag i dina egna barn innan de tar tag i andras!
Kommentarer
Trackback