Idol 2006 är en skam för det svenska folket.
År 2001 sändes det första avsnittet av Idol i Storbritannien. Programmet gick ut på att hitta SBs nästa stora popidol. Som väntat spred sig trenden till USA och sedan även till lilla janteSverige, och 2004 kunde vi stolt sända första avsnittet av den svenska versionen.
För er som inte har sett ett endaste avsnitt går det till på följande sätt: Runt om i landets större städer, och i en oväntad håla (såsom Piteå eller nånstans i Dalarna) hålls uttagningar där tusentals förhoppningsfulla människor står i kö, får en nummerlapp, och ibland faktiskt får komma in till en jury som bedömmer deras sångtalanger. Har de tur och lite skicklighet går de vidare till en slutaudition som hålls i Stockholm. Än så länge är det juryn som bestämmer vilka som går vidare och inte. De lyckliga få som tar sig vidare får skämma ut sig i TV, och sveriges befolkning får ringa in och rösta på vem de tycker ska gå vidare. Sedan följer en serie med likartade program där deltagarna sjunger en låt, det svenska folket får rösta och sedan blir en av dem utröstad. Så håller det på tills en står som vinnare.
På den gamla goda tiden var hysterin stor. De musikkunniga slet i Daniel Lindström, och fjortisarna i Darin. Det i sig är väl egentligen inte så konstigt eftersom Daniel hade en av de bästa rösterna musikSverige någonsin hört, och eftersom Darins sängkammarblick och konstanta wailingar drar till sig vansinniga popflickor som blint följer alla trender som kan tänkas uppstå. Det fanns klass.
Förra året, 2005, efter en sån succé 2004, fortsatte det. Detta år stod vinsten mellan Agnes och Sebastian. Personligen tyckte jag fel person vann. Men hey - det finns det alltid någon som tycker.
I år är det dock katastrof. Människor som inte kan sjunga, människor som bara är med för att juryn tyckte att det var något speciellt med dem, trots deras falska toner och ringar i potatisnäsan. Inga namn nämnda.
Ikväll när jag såg avsnittet från fredagkvällen kunde jag inte hjälpa att förundras över svenskarnas ohyggligt dåliga känsla för musik. Tyvärr kunde jag heller inte hjälpa att tänka att idol 2006 inte bara är en skam för deltagarna, det är en skam för hela svenska folket.
/Elisabeth Karlsson
För er som inte har sett ett endaste avsnitt går det till på följande sätt: Runt om i landets större städer, och i en oväntad håla (såsom Piteå eller nånstans i Dalarna) hålls uttagningar där tusentals förhoppningsfulla människor står i kö, får en nummerlapp, och ibland faktiskt får komma in till en jury som bedömmer deras sångtalanger. Har de tur och lite skicklighet går de vidare till en slutaudition som hålls i Stockholm. Än så länge är det juryn som bestämmer vilka som går vidare och inte. De lyckliga få som tar sig vidare får skämma ut sig i TV, och sveriges befolkning får ringa in och rösta på vem de tycker ska gå vidare. Sedan följer en serie med likartade program där deltagarna sjunger en låt, det svenska folket får rösta och sedan blir en av dem utröstad. Så håller det på tills en står som vinnare.
På den gamla goda tiden var hysterin stor. De musikkunniga slet i Daniel Lindström, och fjortisarna i Darin. Det i sig är väl egentligen inte så konstigt eftersom Daniel hade en av de bästa rösterna musikSverige någonsin hört, och eftersom Darins sängkammarblick och konstanta wailingar drar till sig vansinniga popflickor som blint följer alla trender som kan tänkas uppstå. Det fanns klass.
Förra året, 2005, efter en sån succé 2004, fortsatte det. Detta år stod vinsten mellan Agnes och Sebastian. Personligen tyckte jag fel person vann. Men hey - det finns det alltid någon som tycker.
I år är det dock katastrof. Människor som inte kan sjunga, människor som bara är med för att juryn tyckte att det var något speciellt med dem, trots deras falska toner och ringar i potatisnäsan. Inga namn nämnda.
Ikväll när jag såg avsnittet från fredagkvällen kunde jag inte hjälpa att förundras över svenskarnas ohyggligt dåliga känsla för musik. Tyvärr kunde jag heller inte hjälpa att tänka att idol 2006 inte bara är en skam för deltagarna, det är en skam för hela svenska folket.
/Elisabeth Karlsson
Kommentarer
Trackback