Felice Navidad.

Tanzwut säger:

Å köpte en fin ny adventsstjärna ikväll *nöjd*

Tanzwut säger:

Såg den igår när jag gick förbi SK-möbler.. å så idag så slutade min gamla lysa, ödet va

bettank säger:

Verkligen. Fast den du köpte är kanske förhäxad, och gjorde så att din gamla slutade lysa, och nu kommer det börja hända konstiga saker i din lägenhet. Spooky!

Tanzwut säger:

Hehe, vad skulle de va för nå konstiga saker

bettank säger:

Ja inte vet jag! Möbler flyttas, du börjar höra konstiga läten - helt plötsligt kanske du vaknar upp en dag och julstjärnan har tagit över ditt liv, och istället är det DU som hänger som julstjärna!

Tanzwut säger:

Oh noo!

bettank säger:

I'm telling you!

bettank säger:

They're coming to get us! ;/

bettank säger:

*snegla misstänksamt på sin adventsstake*

Tanzwut säger:

Akta dig!

bettank säger:

Tur att jag åker imorrn...

Tanzwut säger:

men tänk hur mycke mer sånt det finns hos din mor

bettank säger:

Äh, men där är allt pynt snällt. Det vet jag.

Tanzwut säger:

tror du ja

bettank säger:

Nejdå, det pyntet har jag koll på. Vi brukar spela spel på julafton med en ljusstake och gardinerna... tomten med lykta är med ibland, men han satte fyr på duken ifjol och det blev en jävla massa tjafs fram och tillbaka. Duken är fortfarande lite sur över incidenten.

Tanzwut säger:

Haha Norsjöbor.. *skaka på huvudet*

bettank säger:

Vadå?

bettank säger:

Fattar du hur stor en fyr är?! De är typ... jättestora! Duken fick ju jätteont!

Tanzwut säger:

Haha

Tanzwut säger:

Blinkade den

bettank säger:

Eh, nej? Den hade jullov fattar du väl.

Tanzwut säger:

Åååh, dumma mig asså

bettank säger:

Ja, nä, men du är en vanlig dödlig. Klart du inte vet sånt!


En bebis!

I väntan på att bli moster har jag ikväll övat på konsten att hålla i en bebis. Tur att Jimmy och Jonna skaffat ett övningsobjekt. ;P



image80


En liten Nova och en stor Elisabeth. ;)

image82


Rundgång.

Ikväll gjorde jag som jag alltid gör: jag drar igång P4 Västerbotten (dels för att det är mysigt, och dels för att överrösta min högljudda ventilation), kurar ihop mig under täcket och faller i sömn.

Ibland är det dock saker som kommer ivägen för den där sköna sömnen, och ikväll var det mina tankar. Hade just lagt mig i sängen - redo för att sova gott. Sen började det snurra:

När ska jag hinna skriva ut de där papperen?
Måste maila ut till klassen.
Eller kan jag ta det på lektionen kanske?
Hinner jag träna imorgon?
Jag måste komma ihåg att ringa om det där jobbet.
Jag borde städa undan.
När ska jag tvätta?
Vad ska jag ha med mig upp till Norsjö?
Hur kommer det gå med snubben?
Undra om han kommer svara?
Kommer jag vakna av väckaren imorgon?
Om jag inte gör det, kommer Helena väcka mig då?
Har de tänkt fixa min ventilation?
Jag får ringa dem imorgon.
Borde ringa min bror också.
Shit, jag är hungrig.
Nä, jag ska inte äta någonting nu!
Fan, vad ventilationen låter högt!
Och vilken kass musik de spelar. Klarar inte av den här låten.
Ljudet är för högt igen.
Suck. Måste väl kliva upp och vrida ner.

Och så maler det på... runt, runt, runt.
Så jag steg upp och satte mig framför datorn och skrev detta, i ett desperat försök att rensa tankarna och sedan kunna sova. Så nu ska jag försöka sova igen. Wish me luck!

¨Lätt coregympa."

Under den senaste tiden här i Norrtälje har jag blivit en rädd duktig besökare på gymmet NTC. Eldsjälen Thomas i vår klass har lyckats med bedriften att få i alla fall 90% av vår klass att välja den något mer hälsosamma vägen här i livet. Så några gånger i veckan drar jag på mig träningskläderna och promenerar ner för att spendera nån timme i gymmet eller pumpa upp mig på något pass.

Idag var inget undantag för den regeln. Min väninna Helena och jag kände igår, efter att vi så flitigt varit på bodybalance, att vi borde gå på något pass idag också. Vi tittade genom utbudet och upptäckte att ett pass vid namn "Coregympa" gick klockan 12:00. För er mindre vana gymbesökare är "core" ett pass där man tränar mage och rygg. Precis ovanför fanns det ett pass som hette "Lätt coregympa" och skulle gå av stapeln klockan 11:00. En snabb överläggning resulterade i att vi kände oss väldigt otränade i just mage och rygg, och valde därför det tidigare och lite lättare passet.

Sagt och gjort, vi stegade in på gymmet ca 10 minuter innan passet skulle börja och gjorde oss i ordning. När vi klampade in i träningssalen gjorde vi upptäckten vi anat så smått: det var vi och pensionärerna. Där stod vi i våra träningsoutfits tillsammans med en skara kvinnor i åldrarna 45-90. Några stjärnor var bland annat kvinnan i en mörkblå helkroppsbody, den äldsta kvinnan som förtvivlat försökte hänga med i rörelserna och naturligtvis den något bittra tanten som nästan startade catfight över vilken dag lucia var.

Nåja, vi hade ju bestämt oss för att träna och det höll vi fast vid. Vi kunde ju inte sluta nu! Inte ens när Ingela, som höll i passet, frågade oss lite förvånat vad vi gjorde på _det här_ passet, gav vi vika. Även om några oroliga blickat utbyttes.

Det började lugnt med att vi skulle gå med bestämda steg runt i lokalen för att värma upp. Emellanåt stannade vi och gjorde några rörelser för att få värmen ut i hela kroppen. Passet fortsatte med lite skutt och rörelser till musik, vilket vi fann rätt roande och vi började känna oss lite mer bekväma. Det var då det inträffade: fri dans!


Fri dans innebär precis vad det låter som - alla får dansa precis hur de vill. Helena och jag tittade på varandra och tänkte samma tanke: "Ska de va' så ska de va'!", och började skutta runt som om vi stod på dansgolvet på Viking Line och hoppade till Destination Unknown. Det finns ett amerikanskt uttryck som säger "It's all fun and games 'til someone gets hurt." Och det var också fallet här. Mitt i den vilda dansen lyckades jag naturligtvis trampa snett och stuka min vänstra fot igen. Det var dock rätt lindrigt, och jag kunde lyckligtvis fortsätta hela passet ut.


Det visade sig att mag- och ryggträningen var rätt hård ändå, och efter passet ramlade vi in i omklädningsrummet lite trötta och fulla av skratt. För att smälta upplevelsen satte vi oss ned och tog en kopp kaffe innan vi begav oss hem igen.


Slutsatsen av det hela blir följande: Bär alltid fotledsstöd, dansa aldrig nykter och framför allt - underskatta _aldrig_ "Lätt coregympa".


Flashback.

Det är märkligt hur vissa saker kan få oss att känna och minnas. Små saker. Lukter, namn, musik. Plötsligt sköljs man över av känslor. Det hugger till i magen. Det bubblar, skär eller kittlar.

Just denna gång var det Sting - Brand New Day.
Den tog mig tillbaka till en sommar i vad som nu känns som ett annat liv.


How many of you people out there
Been hurt in some kind of love affair
And how many times do you swear that youll never love again?
How many lonely, sleepless nights
How many lies, how many fights
And why would you want to put yourself through all that again?

Love is pain, I hear you say
Love has a cruel and bitter way
Of paying you back for all the faith you ever had in your brain
How could it be that what you need the most
Can leave you feeling just like a ghost?
You never want to feel so sad and lost again

One day you could be looking
Through an old book in rainy weather
You see a picture of her smiling at you
When you were still together
You could be walking down the street
And who should you chance to meet
But that same old smile that youve been thinking of all day

You can turn the clock to zero, honey
Ill sell the stock, well spend all the money
Were starting up a brand new day

Turn the clock all the way back
I wonder if shell take me back
Im thinking in a brand new way

Turn the clock to zero, sister
Youll never know how much I missed her
Starting up a brand new day

Turn the clock to zero, boss
The rivers wide, well swim across
Started up a brand new day