En kärlekshistorisk tidslinje.
Av en eller annan anledning började jag under lektionen igår fundera över varför vi faller för de människor vi gör, och hur detta utvecklas. Är det ett ett mönster vi fötts med, eller är det något som formas både av genetiska skäl och av de upplevelser vi bär med oss?
Låt oss för enkelhetens skull ta mig som exempel:
Ålder 0-7
I mina absolut yngsta dagar blev jag kär i "männen" i min omgivning. Ett utmärkt exempel är min brors bästa vän Daniel, som jag med stjärnor för ögonen överlämnade ett kärleksbrev till när jag var 6 år. Då var han 14.
Ålder 7-12
Under låg- och mellanstadiet blev man kär i den pojke som var sötast just den veckan. Kanske hade han sagt något snällt, kastat sudd på en under lektionen eller rent utav bjudit in en på sitt födelsedagskalas.
Ålder 13-15
Högstadiet. Under denna tid hade man alltid någon "på G". Man visste inte alltid vem man skulle "satsa på", men någon fanns alltid där, och inte allför sällan hamnade deras namn i ett hjärta på en och annan sida i skrivhäftet under till synes meningslösa lektioner. Vad de hade gjort för att förtjäna kärleken? Ptja, allt från att vänligt snöbada en mitt i januari till att köra epa (eller a-traktor) och kunna köpa öl. Sådant stod sannerligen högt i värde.
Ålder 15-16
Så kom dagen när jag iallafall skaffade mig den första riktiga pojkvännen. Romantiken och kärleken så gott som rök ut ur mina öron, och jag hade väldigt snart tunnelseende där han var allt.
Ålder 16-18
Någon gång tar även första kärleken slut, och jag stod inför andra året på gymnasiet med nyvunnet singelliv. Naivt trodde jag att kärleken skulle fortsätta fungera ungefär likadant, men vilken tabbe. Missförstå mig inte, gymnasiet var nog en av de roligaste tiderna i mitt liv, men usch vad romanserna tröt.
Turligt nog fann jag en andra pojkvän, och vi föll pladask för varandra. Det visade sig dock att kärlek inte var tillräckligt, och efter 6 bräckliga månader tog även det slut.
Ålder 19-20
Efter två mer eller mindre misslyckade förhållanden stod jag rätt bitter. Mitt liv bestod av ett slappt (men underbart) jobb, volleybollträningar och väldigt mycket fritid. Jag funderade mycket över vad jag skulle ta mig till, och när jag hittade en utbildning i Norrtälje som jag även kom mig in på kändes det som att jag äntligen skulle få en nystart.
Glad och upprymd flyttade jag ner och började på min utbildning. I denna nya romantiska värld förväntade jag mig nästan att Den Stora Kärleken helt enkelt skulle ringa på min dörr en dag, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Så blev det inte.
Jag åkte ut som reseledare under sommaren, och det lärde mig bli mer och mer säker igen efter mina första förhållanden som gått i kras.
Idag
Ju äldre jag blir desto mer funderar jag över vad det är som gör att vi väljer de partners vi gör. Och vad är skillnaden mellan hur tjejer och killar resonerar?
Som tjej är det nästintill omöjligt att förstå hur det motsatta könet tänker. Inte alltför sällan använder jag mig då av min vän skåningen för att diskutera, och eftersom han passande nog är av det manliga könet får jag iallafall svar på hur killarna i hans umgängeskrets resonerar. Han berättade för mig att killarna som är hans vänner ofta beklagar sig över att deras flickvänner är småkorkade och kommer med dumma idéer. Min följdfråga blev naturligtvis varför man är tillsammans med någon man tycker är småkorkad. Enligt skåningen är det för att män bara har rätt till tre smycken: en snygg bil, en dyr klocka och en vacker flickvän.
Det låter väldigt tragiskt, iallafall i min lilla romantiserade värld där det fortfarande handlar om någon slags tvåsamhet. Av en eller annan anledning kom vi in på hur det fria sexet har påverkat förhållanden idag. Förut gick det normalt till så att man möttes, umgicks, blev tillsammans och sen låg med varandra. Idag möts man, har sex och efter det inleder man eventuellt någon slags dejtingfas.
För att citera skåningen igen: "Tacka fan för att många i förhållanden inte är ärliga mot varandra och inte respekterar varandra."
Men vad är det då som man värdesätter i en tvåsamhet? För mig är det iallafall grundläggande att båda är på någotsånär samma intelligensnivå. Man måste kunna föra ett samtal framåt, och känna att man förstår varandra. Samma sak letar man hos vänner, så varför inte i en partner? Sedan är det naturligtvis viktigt att det finns någon slags fysisk attraktion. Utan den tror jag inte ett förhållande fungerar.
Kommunikation. Den tredje faktorn. Ta vilket förhållande som helst, det fungerar inte utan kommunikation. Tyvärr har ordet blivit överanvänt i diverse sammanhang, men hur ska någonting alls fungera om man inte pratar med varandra? En partner ska trots allt, i mina ögon, även vara ens bästa vän. Poängen är att man ska vara ett team som tillsammans möter allt som sker i livet. Både bra och dåligt.
Hur går vi tillväga då?
Ja, så mycket vet jag att vi av det kvinnliga könet har en tendens att analysera allting. Naturligtvis börjar det med att vi ser utsidan. Men sen funderar vi exempelvis över hur vi och den tilltänkta partnern går ihop fysiskt och psykiskt, och inte minst hur han kommer passa in i vänkretsen.
Det andra könet tänker inte så mycket. De jagar. En söt eller snygg tjej är lika med en potentiell partner.
Ett ordspråk säger att "mannen tror att han väljer kvinnan, men det är kvinnan som väljer mannen som ska välja henne."
Kanske stämmer det. Mannen och kvinnan möts, men i slutänden är det kvinnan som bestämmer om det kommer utvecklas till ett förhållande eller inte.
Under de gångna veckorna har vår klass läst marknadsföring. En av föreläsarna har på ett humoristiskt sätt förklarat olika termet genom att sätta in dem i raggnings- eller kärlekssituationer. Det har nu resulterat i att jag ska analysera männen i mitt liv enligt Bostonmodellen, lägga upp en AIDAstrategi för min nästa dejt och om det börjar leda någonvart genast göra en SWOTanalys.
Förklaring:
AIDA = Attention, Interest, Desire, Action
SWOT = Strenght, Weakness, Opportunity, Threat
Bostonmodellen =
1. En produkt/vara som man inte vet om den kommer lyckas
2. En produkt/vara på uppgång som bör läggas kapital på
3. En produkt/vara som funnits länge och fortfarande drar in pengar
4. En produkt/vara som man inte tjänar någonting på och helst borde avveckla, men som ibland måste finnas kvar ändå
Låt oss för enkelhetens skull ta mig som exempel:
Ålder 0-7
I mina absolut yngsta dagar blev jag kär i "männen" i min omgivning. Ett utmärkt exempel är min brors bästa vän Daniel, som jag med stjärnor för ögonen överlämnade ett kärleksbrev till när jag var 6 år. Då var han 14.
Ålder 7-12
Under låg- och mellanstadiet blev man kär i den pojke som var sötast just den veckan. Kanske hade han sagt något snällt, kastat sudd på en under lektionen eller rent utav bjudit in en på sitt födelsedagskalas.
Ålder 13-15
Högstadiet. Under denna tid hade man alltid någon "på G". Man visste inte alltid vem man skulle "satsa på", men någon fanns alltid där, och inte allför sällan hamnade deras namn i ett hjärta på en och annan sida i skrivhäftet under till synes meningslösa lektioner. Vad de hade gjort för att förtjäna kärleken? Ptja, allt från att vänligt snöbada en mitt i januari till att köra epa (eller a-traktor) och kunna köpa öl. Sådant stod sannerligen högt i värde.
Ålder 15-16
Så kom dagen när jag iallafall skaffade mig den första riktiga pojkvännen. Romantiken och kärleken så gott som rök ut ur mina öron, och jag hade väldigt snart tunnelseende där han var allt.
Ålder 16-18
Någon gång tar även första kärleken slut, och jag stod inför andra året på gymnasiet med nyvunnet singelliv. Naivt trodde jag att kärleken skulle fortsätta fungera ungefär likadant, men vilken tabbe. Missförstå mig inte, gymnasiet var nog en av de roligaste tiderna i mitt liv, men usch vad romanserna tröt.
Turligt nog fann jag en andra pojkvän, och vi föll pladask för varandra. Det visade sig dock att kärlek inte var tillräckligt, och efter 6 bräckliga månader tog även det slut.
Ålder 19-20
Efter två mer eller mindre misslyckade förhållanden stod jag rätt bitter. Mitt liv bestod av ett slappt (men underbart) jobb, volleybollträningar och väldigt mycket fritid. Jag funderade mycket över vad jag skulle ta mig till, och när jag hittade en utbildning i Norrtälje som jag även kom mig in på kändes det som att jag äntligen skulle få en nystart.
Glad och upprymd flyttade jag ner och började på min utbildning. I denna nya romantiska värld förväntade jag mig nästan att Den Stora Kärleken helt enkelt skulle ringa på min dörr en dag, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Så blev det inte.
Jag åkte ut som reseledare under sommaren, och det lärde mig bli mer och mer säker igen efter mina första förhållanden som gått i kras.
Idag
Ju äldre jag blir desto mer funderar jag över vad det är som gör att vi väljer de partners vi gör. Och vad är skillnaden mellan hur tjejer och killar resonerar?
Som tjej är det nästintill omöjligt att förstå hur det motsatta könet tänker. Inte alltför sällan använder jag mig då av min vän skåningen för att diskutera, och eftersom han passande nog är av det manliga könet får jag iallafall svar på hur killarna i hans umgängeskrets resonerar. Han berättade för mig att killarna som är hans vänner ofta beklagar sig över att deras flickvänner är småkorkade och kommer med dumma idéer. Min följdfråga blev naturligtvis varför man är tillsammans med någon man tycker är småkorkad. Enligt skåningen är det för att män bara har rätt till tre smycken: en snygg bil, en dyr klocka och en vacker flickvän.
Det låter väldigt tragiskt, iallafall i min lilla romantiserade värld där det fortfarande handlar om någon slags tvåsamhet. Av en eller annan anledning kom vi in på hur det fria sexet har påverkat förhållanden idag. Förut gick det normalt till så att man möttes, umgicks, blev tillsammans och sen låg med varandra. Idag möts man, har sex och efter det inleder man eventuellt någon slags dejtingfas.
För att citera skåningen igen: "Tacka fan för att många i förhållanden inte är ärliga mot varandra och inte respekterar varandra."
Men vad är det då som man värdesätter i en tvåsamhet? För mig är det iallafall grundläggande att båda är på någotsånär samma intelligensnivå. Man måste kunna föra ett samtal framåt, och känna att man förstår varandra. Samma sak letar man hos vänner, så varför inte i en partner? Sedan är det naturligtvis viktigt att det finns någon slags fysisk attraktion. Utan den tror jag inte ett förhållande fungerar.
Kommunikation. Den tredje faktorn. Ta vilket förhållande som helst, det fungerar inte utan kommunikation. Tyvärr har ordet blivit överanvänt i diverse sammanhang, men hur ska någonting alls fungera om man inte pratar med varandra? En partner ska trots allt, i mina ögon, även vara ens bästa vän. Poängen är att man ska vara ett team som tillsammans möter allt som sker i livet. Både bra och dåligt.
Hur går vi tillväga då?
Ja, så mycket vet jag att vi av det kvinnliga könet har en tendens att analysera allting. Naturligtvis börjar det med att vi ser utsidan. Men sen funderar vi exempelvis över hur vi och den tilltänkta partnern går ihop fysiskt och psykiskt, och inte minst hur han kommer passa in i vänkretsen.
Det andra könet tänker inte så mycket. De jagar. En söt eller snygg tjej är lika med en potentiell partner.
Ett ordspråk säger att "mannen tror att han väljer kvinnan, men det är kvinnan som väljer mannen som ska välja henne."
Kanske stämmer det. Mannen och kvinnan möts, men i slutänden är det kvinnan som bestämmer om det kommer utvecklas till ett förhållande eller inte.
Under de gångna veckorna har vår klass läst marknadsföring. En av föreläsarna har på ett humoristiskt sätt förklarat olika termet genom att sätta in dem i raggnings- eller kärlekssituationer. Det har nu resulterat i att jag ska analysera männen i mitt liv enligt Bostonmodellen, lägga upp en AIDAstrategi för min nästa dejt och om det börjar leda någonvart genast göra en SWOTanalys.
Förklaring:
AIDA = Attention, Interest, Desire, Action
SWOT = Strenght, Weakness, Opportunity, Threat
Bostonmodellen =
1. En produkt/vara som man inte vet om den kommer lyckas
2. En produkt/vara på uppgång som bör läggas kapital på
3. En produkt/vara som funnits länge och fortfarande drar in pengar
4. En produkt/vara som man inte tjänar någonting på och helst borde avveckla, men som ibland måste finnas kvar ändå
Kommentarer
Trackback