bettank

Alla går vi genom olika perioder i våra liv. Dessa kan pågå i dagar, veckor, månader eller ibland år. Det kan handla om träning, umgängeskrets, alkoholintag eller personlighetsfaser.

Mitt liv bestod länge (utan inbördes rangordning) av skola, volleyboll, vänner och familj. Tills jag en dag inte kunde spela volleyboll längre. Mina vänner började flytta ut och skola ersattes av arbetslöshet och alldeles för mycket fritid. Halvt desperat letade jag efter något som jag hoppades kunde ge mitt liv en mening igen. Jag hittade till slut en utbildning, och kom mig in på den. Dagen jag packade mina väskor och åkte gjorde jag ett väldigt avgörande val i mitt liv. Det var dags för någonting annat. En annan del av mitt liv.

Allting formar oss. Händelser, människor, platser, lukter och musik. Vissa av dessa har större verkan på oss än andra.

När jag ser tillbaka på det liv jag levde för två år sedan kan jag ärligt talat inte säga om det var bättre eller sämre än det jag har nu. Jag visste inget annat. Det var bara den ständiga känslan av meningslöshet och instängdhet som drev mig till vansinne. Kanske är jag klokare idag, kanske inte. Men samma människa är jag nog inte.

Jag kan inte låta bli att undra: Vart växer vår bitterhet ifrån? När släpper vi taget om det som är viktigt och värdefullt, och byter ut det mot lättsamhet och förnekelse? Hur identifierar vi det? Och hur gör vi för att hitta tillbaka till det som verkligen betydde någonting för oss?

Det är lätt att falla in i förnekelse och självironi. Att stänga världen och känslorna ute för att det är den enkla vägen. Jag vill inte vara bitter - än mindre naiv. Jag vill inte sluta känna. Inte nu - inte någonsin.

Här går jag icke.  Detta är ej jag.
Detta är en ljugande spegelbild bara,
spörjande och undrande var jag månde vara,
längtande att möta sin verklighet en dag.

Karin Boye - Idea