Tack och bock!

Så hade det gått en stund igen mellan mina blogginlägg. Vill be om ursäkt för detta, och lovar på heders att det kommer hända igen.

I lördags var det inflyttningsfest i vår lägenhet, och det kom folk från när och fjärran för att deltaga på tillställningen. På något vänster lyckades vi duka upp för 14 personer i vårt lilla kök, och sen rullade folk in under hela kvällen. Vi hoppade studsmatta, bastade, drack varandra till, dansade och hade allmänt magiskt kul. Personligen tackade jag för mig vid kvart över fem, och övriga var inte långt efter.

Vi håller visserligen fortfarande på med saneringen, men det går sakta men säkert framåt.

Imorgon blir det sensommarfest med jobbet, och på lördag är vi inbjudna till en storslagen kräftskiva hos Marcus. Detta ser vi fram emot med glädje, och det ska bli intressant att gå på min allra första bjudning av detta slag! Innan dess ska hattar inhandlas och planer smidas.

Vill återigen passa på att tacka alla som var med i lördags för en lyckad fest! Kul att ni kom, och ni är alltid välkomna tillbaka till oss.

Pajad.

De senaste två veckorna har min kombo Anna och jag börjat göra oss hemmastadda i lägenheten. Bland annat har det gjorts en massa rackarns mat, lullats, solats och andra trevliga saker som man kan göra när man är två. Igår bakade jag till exempel blåbär och hallonmuffins och ikväll gjorde Anna en paj som var så god att jag fick en smärre smaklöksorgasm.

Från och med imorgon är vårt schema fullspäckat med trevligheter såsom middag med vänner, ståuppkomik, tjejmiddag och heldag på IKEA. Får se hur det går med min växande förkylning som jag mer eller mindre lyckat försökt ignorera ända sedan förra helgen. Tänker att det är lite som med disk, myggbett och väckarklockor - om man låtsas att de inte finns så försvinner de efter ett tag!

Bjuder avslutningsvis på en bild på mina fina muffinsar!


En dag i taget.

Denna vecka har varit magisk, trött och lite otursam.

Efter att ha varit mig själv i några år nu börjar jag vänja mig vid att saker händer som mest troligt aldrig skulle hända någon annan. Vi kan ju börja med en morgon ur mitt liv denna vecka:

Vaknade några gånger under morgonen av min väckare, men fortsatte snooza. Vaknade sedan igen av att det small till - då hade jag lyckats knuffa ner min dator från den plats i sängen där den så fint hade legat hela natten. Nåja, det må väl vara, tänkte jag precis innan det slog mig hur mycket klockan egentligen var.

Flög upp ur sängen och skyndade mig allt jag kunde med påklädning, tandborstning och diverse andra morgonrutiner. När allt var klart skulle bara handväskan hämtas, så jag gick in på mitt rum och upptäckte till min stora irritation att datorn hade ramlat rakt på vattenglaset som jag så strategiskt placerat bredvid sängen kvällen innan, och slagit ut det rakt i handväskan. Crap!

Nåja, vad göra! Tog handväskan, kastade en handduk över resterande vatten på golvet och insåg att det nog var tid att löpa till bussen. Under den korta (600 m) promenaden tog jag upp telefonen för att kolla exakt hur bråttom jag egentligen hade - varpå jag naturligtvis tappar telefonen i backen. Det var här jag skrek ett könsord så det ekade ut över vårt villaområde.

Turligt nog löpte jag sista biten och hann med bussen iallafall!

I övrigt har jag inte bara en, utan TRE, gånger denna vecka varit med om att busschauffören "glömt" min hållplats. Detta trots att jag tryckt på stoppknappen. Kan någon ge mig oddsen på det?

Vill dock tillägga att det även har hunnits med lite studsmattehoppande, mysiga kvällar på vår gård, gitarrspelande, öppenspiseldande och andra glada ting. Tror den där Anna är en bra grej!