Surprise!
Så var jag tillbaka på Lanzarote efter en överraskningstur hem till kalla Sverige. Satte mig på vårt fina NovAirplan fredag 19/12 och landade i Stockholm på kvällen efter en liten tur på 5½ timme. Lite trött och sliten tog jag bussen in till centralstationen där jag möttes av min kära bror och hans sambo.
Den natten sov jag knappt någonting alls. Somnade väl vid 4-tiden på morgonen efter att ha legat vaken halva natten och funderat över hur jag skulle överraska alla på bästa sätt. Skulle jag vira in hela mig i julklappspapper? Åka förbi IKEA och se om de hade någon sjukt stor låda att krypa in i? Eller var det bäst att bara dyka upp? Ta-daaaaa!
Grubblerierna till trots somnade jag till slut, och på morgonen dagen efter bar det iväg mot destionation Norsjö i bil tillsammans med min bror. Var sjukt nervös hela vägen och kunde varken äta eller slappna av. Vid två tillfällen ringde min mor och min syster för att höra hur långt Rickard hade kommit, och båda gångerna fick jag hålla för munnen av rädsla för plötsliga tourettes-attacker. Det hade ju förstört hela planen!
Efter många timmar anlände vi, och jag startade räden hos min syster. Där gjorde jag en gammal hederlig och plingade på dörren. Min syster förstod inte riktigt varför i allsin dar Rickard ringde på istället för att bara öppna och kliva in, men tji fick hon - ty där stod jag! Hennes spontana reaktion var att utbrista: "MEN! ÄR DU GALEN?!"
Helt klart uppskattat.
Sedan fortsatte vi hem till min intet ont anande mamma. Där gick min bror upp som vanligt medans jag gömde mig nere i hallen. Efter de obligatoriska hälsningsfraserna säger min bror att han fått med sig en liftare på vägen som också gärna vill ha mat. Inte helt oväntat säger min godhjärtade mor att det naturligtvis går bra. Så Rickard säger att jag kan komma upp, jag löper uppför trapporna, kikar fram bakom skåpet i hallen och säger: "Så det går bra alltså?"
Här ser det ut som någon lyft 100 kg från mammas axlar då hon säger: "Näääää...." - och börjar gråta.
Då var det bara en stor överraskning kvar - Elin. Kunde fortfarande varken äta eller sitta stilla, och vad gör man då annars än att packa in sig och julklappen i bilen och köra bort till sin bästa väninna i hela vida världen? Väl i bilen slog jag hennes nummer och försökte låta som att jag var på Lanzarote (typ: här är det dåligt väder och 18 grader bla bla bla). Efter att ha smugit fram till hennes dörr och plingat på några gånger inser jag att hon inte är hemma!
Smidig som man är frågade jag naturligtvis vad hon pysslade med, och fick då veta att hon var hemma hos pojkväns syskon och åt lyxmiddag. Location, location, location är ju ett känt uttryck, och jag frågade naturligtvis vart de bor nuförtiden. Utan vidare rabblar hon upp lägenhetens exakta position, och jag beger mig iväg dit. Då jag ringer på dörren denna gång är det pojkvännens syster som öppnar, och naturligtvis försöker jag fråga så tyst som möjligt om hon är där - vilket jag ju vet att hon är. Men hon börjar aldrig komma till dörren, och lillasystern får be två gånger innan hon dyker upp i hallen. Efter skrikande, hoppande, kramande och gråtande får jag höra att hon suttit blick stilla i soffan och inte vågat kliva upp ifall det inte skulle vara jag.
Det blev mycket kramande iallafall, och jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt överraskande! Otroligt kul blev det hemma, så kul att jag längtar till nästa gång.
Tack ni som förgyllt min julhelg!
/ Överraskerskan
Den natten sov jag knappt någonting alls. Somnade väl vid 4-tiden på morgonen efter att ha legat vaken halva natten och funderat över hur jag skulle överraska alla på bästa sätt. Skulle jag vira in hela mig i julklappspapper? Åka förbi IKEA och se om de hade någon sjukt stor låda att krypa in i? Eller var det bäst att bara dyka upp? Ta-daaaaa!
Grubblerierna till trots somnade jag till slut, och på morgonen dagen efter bar det iväg mot destionation Norsjö i bil tillsammans med min bror. Var sjukt nervös hela vägen och kunde varken äta eller slappna av. Vid två tillfällen ringde min mor och min syster för att höra hur långt Rickard hade kommit, och båda gångerna fick jag hålla för munnen av rädsla för plötsliga tourettes-attacker. Det hade ju förstört hela planen!
Efter många timmar anlände vi, och jag startade räden hos min syster. Där gjorde jag en gammal hederlig och plingade på dörren. Min syster förstod inte riktigt varför i allsin dar Rickard ringde på istället för att bara öppna och kliva in, men tji fick hon - ty där stod jag! Hennes spontana reaktion var att utbrista: "MEN! ÄR DU GALEN?!"
Helt klart uppskattat.
Sedan fortsatte vi hem till min intet ont anande mamma. Där gick min bror upp som vanligt medans jag gömde mig nere i hallen. Efter de obligatoriska hälsningsfraserna säger min bror att han fått med sig en liftare på vägen som också gärna vill ha mat. Inte helt oväntat säger min godhjärtade mor att det naturligtvis går bra. Så Rickard säger att jag kan komma upp, jag löper uppför trapporna, kikar fram bakom skåpet i hallen och säger: "Så det går bra alltså?"
Här ser det ut som någon lyft 100 kg från mammas axlar då hon säger: "Näääää...." - och börjar gråta.
Då var det bara en stor överraskning kvar - Elin. Kunde fortfarande varken äta eller sitta stilla, och vad gör man då annars än att packa in sig och julklappen i bilen och köra bort till sin bästa väninna i hela vida världen? Väl i bilen slog jag hennes nummer och försökte låta som att jag var på Lanzarote (typ: här är det dåligt väder och 18 grader bla bla bla). Efter att ha smugit fram till hennes dörr och plingat på några gånger inser jag att hon inte är hemma!
Smidig som man är frågade jag naturligtvis vad hon pysslade med, och fick då veta att hon var hemma hos pojkväns syskon och åt lyxmiddag. Location, location, location är ju ett känt uttryck, och jag frågade naturligtvis vart de bor nuförtiden. Utan vidare rabblar hon upp lägenhetens exakta position, och jag beger mig iväg dit. Då jag ringer på dörren denna gång är det pojkvännens syster som öppnar, och naturligtvis försöker jag fråga så tyst som möjligt om hon är där - vilket jag ju vet att hon är. Men hon börjar aldrig komma till dörren, och lillasystern får be två gånger innan hon dyker upp i hallen. Efter skrikande, hoppande, kramande och gråtande får jag höra att hon suttit blick stilla i soffan och inte vågat kliva upp ifall det inte skulle vara jag.
Det blev mycket kramande iallafall, och jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt överraskande! Otroligt kul blev det hemma, så kul att jag längtar till nästa gång.
Tack ni som förgyllt min julhelg!
/ Överraskerskan
We'll be together in the springtime.
Häromkvällen var vi iväg för att äta härligt julbord hos en av våra samarbetspartners. Fredagar och lördagar är dock långa dagar för oss, och förutseende som vi är hade vi förvarnat om vår eventuellt rätt sena ankomst. Så sant som det var sagt anlände vi först kring 21:30, bara för att upptäcka att i princip all mat var slut. En aning besvikna, men Mia och jag fick oss ändå en fin liten tallrik med lax, skinka och janssons (eller var det kanske den luftburne jacob?).
I mitt otroligt intressanta jobb som ekonomiansvarig ingår även den otroligt spännande arbetsuppgiften att bokföra. Till denna hör naturligtvis också att avsluta året. Därför sitter jag nu vid min dator och väntar på att få in avräkningar från guiderna för att kunna föra in dessa och skicka iväg löner. Har en skön kväll med jobb framför mig. Jippie. Som min vän Ulrik uttryckte det: "... sexigt värre."
Min goda vän Emma, vars ena säng jag nu ockuperar då jag flyttat ut ur min lägenhet men Cecilia inte flyttat än, har introducerat mig till en helt ny värld. Nej, jag har inte blivit lesbisk, jag har börjat spela Playstation! Och då talar jag speciellt om Fifa -09. Alltså det spelet där man ska trixa och hålla på. Även om jag inte kommer vinna något VM eller ens DM i detta så har de sjukt bra musik. Tänkte dela med mig av en liten trudelutt iallafall, och den låter lite såhär:
Nästa inlägg: Om dagens tips!
I mitt otroligt intressanta jobb som ekonomiansvarig ingår även den otroligt spännande arbetsuppgiften att bokföra. Till denna hör naturligtvis också att avsluta året. Därför sitter jag nu vid min dator och väntar på att få in avräkningar från guiderna för att kunna föra in dessa och skicka iväg löner. Har en skön kväll med jobb framför mig. Jippie. Som min vän Ulrik uttryckte det: "... sexigt värre."
Min goda vän Emma, vars ena säng jag nu ockuperar då jag flyttat ut ur min lägenhet men Cecilia inte flyttat än, har introducerat mig till en helt ny värld. Nej, jag har inte blivit lesbisk, jag har börjat spela Playstation! Och då talar jag speciellt om Fifa -09. Alltså det spelet där man ska trixa och hålla på. Även om jag inte kommer vinna något VM eller ens DM i detta så har de sjukt bra musik. Tänkte dela med mig av en liten trudelutt iallafall, och den låter lite såhär:
Nästa inlägg: Om dagens tips!
En dag som alla andra, typ.
Så hade jag skickat hem mamma och Benny idag. Inte helt oväntat fällde mamma en hel del tårar ute på flygplatsen, och jag fick krama länge och säga att vi snart ses igen. Har faktiskt räknat ut att jag nu varit här nere i 82 dagar, och har således 99 dagar kvar av vistelsen. Tar vi även och drar bort en semester på 7 dagar så är vi genast nere på 92, och då är det ju typ hälften! Matematik är trevligt.
Har skickat massor av julhälsningar med mamma hem, och hon har lovat att framföra dem, så nu får vi hoppas att de kommer fram. Några julklappar blev dock inte sända. Käns inte helt aktuellt att ge alla var sin mjukisdromedar med "Lanzarote" på. Nej, det får bli något annat när jag kommer hem istället.
När man befinner sig på en vulkanö utan någon som helst växtlighet eller snö är det ibland lite svårt att få upp julstämningen. Det funkar helt okej om kvällen när man sitter hemma och kan mysa till det med levande ljus och röda dukar, men om dagen kan det vara aningen svårare. Som jag förstått det kan det även vara lite vanskligt hemma i det aningen kyligare Sverige. För att få den totala stämningen bör man ju fylla alla sinnen. Lukt, smak, syn, känsel - och inte minst hörseln! Så ni ska få ett litet tips: Sveriges Radio. Där har ni två olika radioprogram med julmusik. Kanske känner ni er lite moderna, och då kan ni lyssna på SR Bjällerklang där de spelar nyare julmusik. Om ni dock har en känsla av att ni är direktimporterade från 40talet kan ni tune in på SR Klassisk Jul istället och njuta av julmusik med lite mer sakrala tongångar.
Vill även dela med mig av ett lite juligare foto på syskonen Karlsson. Denna gång på tidigt 90tal (då jag toppade på min söthet som barn). Varsågoda:
Har skickat massor av julhälsningar med mamma hem, och hon har lovat att framföra dem, så nu får vi hoppas att de kommer fram. Några julklappar blev dock inte sända. Käns inte helt aktuellt att ge alla var sin mjukisdromedar med "Lanzarote" på. Nej, det får bli något annat när jag kommer hem istället.
När man befinner sig på en vulkanö utan någon som helst växtlighet eller snö är det ibland lite svårt att få upp julstämningen. Det funkar helt okej om kvällen när man sitter hemma och kan mysa till det med levande ljus och röda dukar, men om dagen kan det vara aningen svårare. Som jag förstått det kan det även vara lite vanskligt hemma i det aningen kyligare Sverige. För att få den totala stämningen bör man ju fylla alla sinnen. Lukt, smak, syn, känsel - och inte minst hörseln! Så ni ska få ett litet tips: Sveriges Radio. Där har ni två olika radioprogram med julmusik. Kanske känner ni er lite moderna, och då kan ni lyssna på SR Bjällerklang där de spelar nyare julmusik. Om ni dock har en känsla av att ni är direktimporterade från 40talet kan ni tune in på SR Klassisk Jul istället och njuta av julmusik med lite mer sakrala tongångar.
Vill även dela med mig av ett lite juligare foto på syskonen Karlsson. Denna gång på tidigt 90tal (då jag toppade på min söthet som barn). Varsågoda:
Besök och sånt.
Sedan i fredags har jag besök av min kära mor och hennes karl. De har hittills skickats runt på marknad i öns gamla huvudstad vid namn Teguise, och på en tur runt hela Lanzarote för att få ta del av de sevärdheter som finns. Tror att de är nöjda i det stora hela. De fick ju faktiskt även ett av de finaste rummen på hotellet.
Min syster har under dagen ägnat sig åt att scanna in gamla bilder som hon funnit hemma hos min far på den klassiska adressen "Lillgatan 3". Häpnadsväckande nog hade jag inte sett hälften av dem! Hon mailade över en drös, och här kommer således en av mina absoluta favoriter:
På denna bild finner vi alltså längst till vänster en till synes både glad och obstinat Kristina iförd en härlig färgkombination direkt från åttiotalet.
I mitten ser vi en glad och tjock Elisabeth som avnjuter sitt första år i livet i en inte alltför besökt plats dessa dagar, nämligen diskhon i sommarstugan Norsjövallen. Observera Elvisfrisyren i miniformat.
Till höger står storebror Rickard, stolt och nöjd över sina fantastiska småsystrar. Här bör följande saker noteras och uppskattas: Glasögonen samt färgen och graden av uppdragenhet på byxor.
I det stora hela tycker jag faktiskt att vi är rätt söta, och det är en underbar bild från en svunnen tid. Ljuva åttiotal (som jag inte minns någonting av).
Saker jag ser fram emot just nu:
Lucia (läs: pepparkakor och lussebullar)
Att få veta vart jag ska i sommar
Semester
Julmaten (yummey!)
En liten avslutande hälsning också till min söta vän Carolina som fyller 22 år imorgon, den 10/12. Frattis på dig! :)
On the first day of christmas...
Idag fick jag ett magiskt stort paket ända från det exotiska landet vid namn Svea Rike (fast med dansk stavning). Den gröna, vadderade postförsändelsen fick mig att känna mig som ett barn på julafton. Med spänning rev jag upp den igenklistrade kanten och såg med stora ögon på innehållet. Jag sträckte ner min hand och drog upp två påsar: en med skumtomtar och en med skumhjärtan doppade i choklad. Glädje!
Nu kanske ni trodde att det var slut där - men icket! Nästa tingest som skådade mitt öga var den jättelika (nåja, normalstora iallafall) julkalendern! Den var otroligt fin, med 24 luckor och en bild av Nalle Puh, Tigger och Nasse på. Min kära mor som hade sänt detta, hade även kommit ihåg en sak till jag ville ha, och längst nere på botten fann jag två par strumpbyxor. Underbart.
Fylld av tacksamhet och julkänsla stoltserade jag runt kontoret med mitt godis i ena handen och kalendern i den andra, och basunerade ut min tidiga julklapp. Intresset från mina kollegor var dessvärre lagom stort, men det spelade ingen roll då jag med aningen överdriven lycka avnjöt min chokladiga julängel som gömt sig bakom lucka nummer 1.
Appropå julkalender tycker jag även att ni ska besöka www.oioioi.se och följa den kanske roligaste julkalendern som finns.
Nu kanske ni trodde att det var slut där - men icket! Nästa tingest som skådade mitt öga var den jättelika (nåja, normalstora iallafall) julkalendern! Den var otroligt fin, med 24 luckor och en bild av Nalle Puh, Tigger och Nasse på. Min kära mor som hade sänt detta, hade även kommit ihåg en sak till jag ville ha, och längst nere på botten fann jag två par strumpbyxor. Underbart.
Fylld av tacksamhet och julkänsla stoltserade jag runt kontoret med mitt godis i ena handen och kalendern i den andra, och basunerade ut min tidiga julklapp. Intresset från mina kollegor var dessvärre lagom stort, men det spelade ingen roll då jag med aningen överdriven lycka avnjöt min chokladiga julängel som gömt sig bakom lucka nummer 1.
Appropå julkalender tycker jag även att ni ska besöka www.oioioi.se och följa den kanske roligaste julkalendern som finns.