Söndagsförvirrat sinnestillstånd.
Kom på att jag glömde berätta om min lediga dag:
I söndags var jag alltså ledig. Sov till klockan 12 och hade stora planer på att städa, tvätta och fixa. Sagt och gjort så började jag röja. Allt åkte på sin rätta plats, golvet sopades, balkongen städades, disken diskades. Sådär som man ska göra när man har en städardag!
Efter en stund började magen kurra, så jag fixade till lite brunch och slog mig ned vid min dator för att lyssna på musik och lägga lite patiens samtidigt som jag inmundigade mina smörgåsar. Till min förvåning upptäckte jag att mina hörpluppar var försvunna. Vart tusan kunde jag ha lagt dem?
Jag visste att jag, i ett svep, hade tagit mp3spelaren och hörplupparna från vardagsrumsbordet och gått iväg med dem någonstans. Letade febrilt i säkert 15 minuter. Jag vände på papper, tittade i väskor, i lådor, under alla mina kläder, inne på toaletten. Och så började jag om igen att leta. Men den var ingenstans!
Efter en stund gav jag upp och gick ut en sväng till poolen, och tog upp mitt letande någon timme senare. Efter upprepad procedur med papper, väskor, toalett och kläder står jag fortfarande utan mp3spelare och hörpluppar.
Där jag står i min konfundering mitt på vardagsrumsgolvet slår tanken mig: Jag har väl inte varit så dum att jag, i all hast, kastat mp3spelaren i soporna?
Sagt och gjort går jag och kikar i soppåsen som hänger vid diskbänken. Och där, under det lager med damm som jag en stund tidigare sopat upp från golvet, ligger dem!
Snacka om sinnesförvirring. Man kanske borde ta det lite lugnare ändå. Nästa gång kanske jag lyckas kasta bort något annat. Typ mig själv!
I söndags var jag alltså ledig. Sov till klockan 12 och hade stora planer på att städa, tvätta och fixa. Sagt och gjort så började jag röja. Allt åkte på sin rätta plats, golvet sopades, balkongen städades, disken diskades. Sådär som man ska göra när man har en städardag!
Efter en stund började magen kurra, så jag fixade till lite brunch och slog mig ned vid min dator för att lyssna på musik och lägga lite patiens samtidigt som jag inmundigade mina smörgåsar. Till min förvåning upptäckte jag att mina hörpluppar var försvunna. Vart tusan kunde jag ha lagt dem?
Jag visste att jag, i ett svep, hade tagit mp3spelaren och hörplupparna från vardagsrumsbordet och gått iväg med dem någonstans. Letade febrilt i säkert 15 minuter. Jag vände på papper, tittade i väskor, i lådor, under alla mina kläder, inne på toaletten. Och så började jag om igen att leta. Men den var ingenstans!
Efter en stund gav jag upp och gick ut en sväng till poolen, och tog upp mitt letande någon timme senare. Efter upprepad procedur med papper, väskor, toalett och kläder står jag fortfarande utan mp3spelare och hörpluppar.
Där jag står i min konfundering mitt på vardagsrumsgolvet slår tanken mig: Jag har väl inte varit så dum att jag, i all hast, kastat mp3spelaren i soporna?
Sagt och gjort går jag och kikar i soppåsen som hänger vid diskbänken. Och där, under det lager med damm som jag en stund tidigare sopat upp från golvet, ligger dem!
Snacka om sinnesförvirring. Man kanske borde ta det lite lugnare ändå. Nästa gång kanske jag lyckas kasta bort något annat. Typ mig själv!
Kommentarer
Trackback