"One psycho analyze, please!"
Alltså, kära vänner. Feel free to lägga in mig på psyket när ni känner att det gått för långt...
Idag stod jag och handlade mat på Vi-butiken på Götgatan efter en rätt stressig dag. Jag hade underskattat värmen utomhus och hade därför på mig följande outfit: leggings, en klänning som man knäpper framtill, en kofta, pashminasjal och en jacka.
Mitt där jag står och letar efter makrill i burk känner jag att det håller på bli alldeles för varmt. Vad ska jag göra - jag måste knäppa upp koftan. Så jag börjar knäppa upp och det blir genast svalare. Skönt! Fast... vänta nu... är det min mage jag känner? Jag tittar ner och vad ser jag: JAG HAR KNÄPPT UPP MIN KLÄNNING OCH VISAR NU BH OCH HUD NER TILL MAGEN!!!
Snabbt som ögat ställde jag mig väldigt nära en hylla och knäppte åt min klänning igen. Sen skrattade jag högt för mig själv hela vägen hem.
Psycho analyze? Anyone?
Den enda tur jag hade i denna historia är att den enda som passerade mig under min uppknäppningstid var en man som var väldigt engagerad i sitt telefonsamtal. Vet inte om han såg något, men OM han gjorde det hade han iallafall något jävligt märkligt att berätta för den i andra änden.
Lite glädje bidrar jag då med här i världen...
You can call me glädjeflicka. Eller inte.
HAHA. Jag tror inte jag hoppar av vid slussen ikväll, jag åker vidare..långt..långt ifrån dig! HAHA!Geklankt!
HAHAHAHAHAHAHA!! Du är så sööt vännen :-)