bettank

När man startar en blogg kan det ju vara av många olika anledningar. Själv kommer jag knappt ihåg varför jag startade min och i dagsläget vill jag gärna tro att den fyller två funktioner: att mina nära och kära ska kunna följa mina galna upptåg, och att jag själv ska komma ihåg vad jag egentligen pysslar med. Men av många olika anledningar blir inte alla bloggar lika populära som andra.

Min vän Carolina har en blogg som säkert en hel drös med människor läser, medan jag kan känna att min hamnat lite i skymundan. Dock hade mitt besökstal häromdagen ökat från det (nästan) dagliga antalet 10  till hela 17 stycken! Shit, tänkte jag, nu har jag verkligen varit kul på sistone och ryktet har sakta men säkert börjat spridas om min utsökta humor. Efter ett tag gick det upp för mig att så nog inte var fallet då jag fann att Carolina hade länkat till min blogg på hennes sida. Typiskt.

Nåja. I förmiddags tog jag en låååång promenad på över timmen här runt Södermalm. Började med att leta mig fram till Hornsgatan, vilken jag följde hela vägen till ner till vattnet vid Liljeholmsbron. Därifrån gick jag längs vattnet vid Årstaviken och njöt av det vackra vädret. Underbart. Efter ett tag kändes det som att jag promenerat alldeles för långt bort åt öst och jag svängde upp mot smeten igen. Lyckligtvis hade jag svängt helt perfekt och fann mig på Götgatan. Därifrån hittade jag hem lätt som en plätt.

Så nu har jag förbränt en hel drös kalorier, och så fick jag namedroppa lite gator och sånt i Stockholm (tack eniro.se).

Om 30 minuter (alltså 10 minuter försent) kommer Sarah och hälsar på. Vi ska ta en fika här på söööder och vara söderbönor. This is my cool and I can't take it off, liksom. Peeeaaaace! (Som vi säger på söööööder)