bettank

Brukar ni skoja med era kompisar sådär ärligt ibland? Ni vet, man säger något som är sant, fast gör det lite roligt så att det låter som man bara vitsar till det lite? Det gör iallafall jag. Men det är en fin balansgång mellan att vara rolig och att vara rent elak. Tror det är lite av en talang att veta vilka människor man kan dra till rent ordentligt med utan att det slutar med raseriutbrott och restraining order.

Sedan jag började umgås med Mia tror jag att mina vitsar gått lite över gränsen. Hon är nämligen en av de mest ärliga människor jag känner. Och en av hennes favoritsysselsättningar är nog att hitta människors svagaste punkter och driva om dem till vansinne. Måste tillägga till hennes försvar att hon gör detsamma om sig själv, vilket gör det hela lite lättare att acceptera.

Poängen är nu att jag applicerat denna metod även på andra människor i min omgivning, och är för tillfället lite osäker på om jag förnärmat någon. Kanske har jag det, och de vågar inte säga det. Kan hända att de sitter hemma, gråter floder och skär sig i armarna över mina elaka kommentarer. Som nyss, till exempel, sa jag till Elin att det vore hemskt om hon vore finsk - för då vore hon ju ännu blekare! (La även till "oh, the horror") Tänk om det gjorde så ont längst inne i henne att hon inte alls skulle fortsätta jobba med sitt skolarbete (som hon sa), utan istället kröp ihop i fosterställning bakom soffan. Där ligger hon alltså nu och hulkar, skriker och undrar varför, VARFÖR jag hatar henne så...

Tror jag borde sända henne ett sms.
"Förresten borde du söka hjälp för den där dyslexin också..."