Fyra bullar och en kopp Gevalia.
När solen skiner är det vansinnigt trevligt att befinna sig uppe i Norsjö. Det är sådär varmt och skönt, men ändå kommer en frisk bris emellanåt. Man kan ta en härlig promenad, eller leka i snön. Det är mångfalden och möjligheterna som gör det så rackarns bra ibland. Om man dessutom bjuder in en vän eller två att dela det med blir det om möjligt ännu bättre...
Konsten att bjudas över på kaffe.
Idag har jag befunnit mig i Norsjö i 10 dagar. Det har slagit mig att man hinner en hel del på den tiden. Exempelvis har jag hunnit med två fester, byggt en gravid snögumma, varit på kalas, gått på marknad, shoppat i Skellefteå, ätit ca 17 bullar/kakor och druckit runt 300 koppar kaffe. Not bad peeing!
Oklart hur många dagar som återstår här uppe. Leker med tanken på att åka tillbaka till Stockholm lite tidigare, bara för att komma på att jag inte har någonting att göra där (heller). Så det blir nog till att stanna nån stund till. Vet inte riktigt vad folk har för planer inför valborgs, det är ju inte direkt en högtid som firas med buller och bång nuförtiden. Håller ändå tummarna för att några pinnbröd kommer grillas.
Det är rätt soft att ha tre veckors semester, förutom att man måste tvinga sig på de människor som är "upptagna" med undanflykter som "jobb" eller "studier". Ska man göra det kan jag varmt rekommendera en av följande metoder:
A) Dela ut lappar i brevlådorna hos folk där man ber dem ringa vid kaffekokning.
B) Skicka SMS till alla man känner (med mobiltelefon) där man frågar "när fan de ska bjuda på kaffe egentligen?!"
C) Spontanbesöka folk som man VET är hemma, och våldgästa dem på allt ifrån godis till parisare och kaffe.
D) Hota med voodoo och andra ockulta ritualer om de inte bjuder hem en på spelkvällar... eller kaffe.
Att bjuda hem folk är inget bra alternativ. Då måste man koka (eller brygga) kaffet själv. Not a very good option!
Fick ett sms idag av Danne där han skrev att han ville få en klippning. Det förvånade mig eftersom jag aldrig klippt någon i hela mitt liv. Gissar att min "sommarlugg" som treåring inte riktigt räknas in som erfarenhet och klargjorde därför för honom att jag nog funkar bäst till ett av följande alternativ: kaffedrickning, promenader eller lekar.
Han valde kaffet. Tur!
Nu blir det CSI och sen sömn. Magiska semester...
Ut-, in- och ansökning.
Igår började vardagen smyga sig på vilket rätt enkelt löste sig genom att våldgästa folk. Kvällen slutade perfekt med att Fröken Berglund och jag satt vid mitt köksbord, drack te och beklagade oss mer eller mindre.
Upptäckte även till min stora förskräckelse att min cykel was nowhere to be found! Eller ja, den står i Österjörn. Men det är typ ute i ingenstans, och jag hoppas snart att den återvänder till Åkargatan. Hur trevligt det än är att färdas till fots så saknar jag den gröna faran.
Och ja, angående rubriken så skulle jag skriva "ansökning" till Anna med skrev först "utsökning" och sedan "insökning". Vet inte riktigt vad innebörden av dessa skulle vara, men kom gärna med förslag!
Nu ska jag tvinga någon att bjuda mig på kaffe...
You go today!
Nu har jag nyss packat klart det jag tror mig behöva för en tre veckor lång vistelse i Norsjö. Har packat allt från kläder till... ja, nä... det är nog mestadels det som blivit nedstoppat i min fakeväska. Upptäckte dock att det finns en del utrymmen lite här och var i den, vilket betyder att jag inte packat optimalt. Får se om jag orkar göra om det.
Ska åka till min bror ikväll och sova över. Han påstår att det är för att vi ska komma oss iväg tidigare imorgon, men jag tror att hans egentliga mening är att ha någon som kan göra mackor och dylikt till färden. Vi blir fyra stycken i bilen vilket kan bli aningen kärleksfullt, men mest troligt rätt roligt också. Kul att ha någon annan att utbyta dumheter med än bara min bror.
Skrev även mitt Amadeusprov idag! Steg upp tidigare än farsan imorse (06:15) och var på skolan i god tid. Nu börjar det ta ut sin rätt lite, och jag skulle mer än gärna vila fem minuter på den lilla visaren.
Nåja, här är lite påskmusik till er:
You go wherever you go today.
You go today...
Lite molnigt
När det så var tid för att gå isäng infann sig känslan av att jag faktiskt kunde det som behövdes... vilket betyder att jag skickat mailet mer eller mindre i onödan. Nåja, nu fick jag en extra dag till att plugga in det sista och imorgon är det alltså dags på riktigt. Blir en (enligt mig) tidig morgon då jag ska piffa lite och åka iväg.
Här i Stockholm är det även skitväder idag, men jag tog mig en micropromenad ner till caféet på hörnet och inhandlade någon form av lunch/middag iallafall. Det följdes av det obligatoriska Elin-samtalet som inträffar ungefär var till varannan dag. Detta Elinsamtal innefattar oftast ett cirka timlångt växlande av ord, meningar, strunt och diverse annat. Och det är nog min favorittimme under dagen (förutom när det är CSI på TV såklart).
Nu sitter jag vid köksbordet och har sjuka cravings efter Pigall. Denna underbara chokladbit som så ofta hamnar i skymundan. Men inte nu längre. Oh no! This is your time to shine, Pigall. Do me proud!
Paranoia
Igår såg jag inte till min sambo på hela dagen. När jag steg upp hade hon gått iväg på jobbet, och när jag kom hem från mina äventyr hade hon fortfarande inte anlänt. Efter att klockan passerat ett började jag bli orolig, och eftersom jag precis sett ovannämnda program där en man hade gömt sig i en lägenhet blev jag aningen paranoid. Skickade iväg ett sms och frågade om hon var okej, och sökte sedan genom HELA lägenheten i jakt på en psycho killer.
Naturligtvis fann jag ingen, och somnade till slut. Min sambo hade varit ute en sväng, sovit borta och mådde fint.
Popularitet.
När man startar en blogg kan det ju vara av många olika anledningar. Själv kommer jag knappt ihåg varför jag startade min och i dagsläget vill jag gärna tro att den fyller två funktioner: att mina nära och kära ska kunna följa mina galna upptåg, och att jag själv ska komma ihåg vad jag egentligen pysslar med. Men av många olika anledningar blir inte alla bloggar lika populära som andra.
Min vän Carolina har en blogg som säkert en hel drös med människor läser, medan jag kan känna att min hamnat lite i skymundan. Dock hade mitt besökstal häromdagen ökat från det (nästan) dagliga antalet 10 till hela 17 stycken! Shit, tänkte jag, nu har jag verkligen varit kul på sistone och ryktet har sakta men säkert börjat spridas om min utsökta humor. Efter ett tag gick det upp för mig att så nog inte var fallet då jag fann att Carolina hade länkat till min blogg på hennes sida. Typiskt.
Nåja. I förmiddags tog jag en låååång promenad på över timmen här runt Södermalm. Började med att leta mig fram till Hornsgatan, vilken jag följde hela vägen till ner till vattnet vid Liljeholmsbron. Därifrån gick jag längs vattnet vid Årstaviken och njöt av det vackra vädret. Underbart. Efter ett tag kändes det som att jag promenerat alldeles för långt bort åt öst och jag svängde upp mot smeten igen. Lyckligtvis hade jag svängt helt perfekt och fann mig på Götgatan. Därifrån hittade jag hem lätt som en plätt.
Så nu har jag förbränt en hel drös kalorier, och så fick jag namedroppa lite gator och sånt i Stockholm (tack eniro.se).
Om 30 minuter (alltså 10 minuter försent) kommer Sarah och hälsar på. Vi ska ta en fika här på söööder och vara söderbönor. This is my cool and I can't take it off, liksom. Peeeaaaace! (Som vi säger på söööööder)
"One psycho analyze, please!"
Alltså, kära vänner. Feel free to lägga in mig på psyket när ni känner att det gått för långt...
Idag stod jag och handlade mat på Vi-butiken på Götgatan efter en rätt stressig dag. Jag hade underskattat värmen utomhus och hade därför på mig följande outfit: leggings, en klänning som man knäpper framtill, en kofta, pashminasjal och en jacka.
Mitt där jag står och letar efter makrill i burk känner jag att det håller på bli alldeles för varmt. Vad ska jag göra - jag måste knäppa upp koftan. Så jag börjar knäppa upp och det blir genast svalare. Skönt! Fast... vänta nu... är det min mage jag känner? Jag tittar ner och vad ser jag: JAG HAR KNÄPPT UPP MIN KLÄNNING OCH VISAR NU BH OCH HUD NER TILL MAGEN!!!
Snabbt som ögat ställde jag mig väldigt nära en hylla och knäppte åt min klänning igen. Sen skrattade jag högt för mig själv hela vägen hem.
Psycho analyze? Anyone?
Den enda tur jag hade i denna historia är att den enda som passerade mig under min uppknäppningstid var en man som var väldigt engagerad i sitt telefonsamtal. Vet inte om han såg något, men OM han gjorde det hade han iallafall något jävligt märkligt att berätta för den i andra änden.
Lite glädje bidrar jag då med här i världen...
You can call me glädjeflicka. Eller inte.