Homeavan.

Efter en mycket lång helg (fredag-tisdag) drar jag snart iväg till Hemavan igen för att jobba häcken av mig. Men hey, det är trevligt!

På fredag åker jag till Stockholm för att hälsa på min bror och hans flickvän några dagar. På måndag ska jag nämligen iväg till Norrtälje på antagningsintervju för utbildningen jag sökt. Är väldigt nervös må jag säga. Huvva. Kommer bli många personliga samtal och sådant som jag inte känner mig riktigt förberedd på. Men jag antar att jag har tid att förbereda mig.

Snart stundar skatteåterbäringen också. Det kommer bli en mycket lycklig dag för alla oss som får något tillbaka. ;) För att citera ur filmen Robin Hood: Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!"

Har inte mycket att tillägga just nu. Tjo!

/BK

Stugkväll.

Igår spontanåkte jag och Carkan iväg till hennes stuga i Bastuträsk. Vilket genidrag! :) Där träffade vi fyra otroligt trevliga killar som kom över en timme och satt och filosoferade med oss ett tag. Mycket trevligt!

Måste göras om. Väldigt snart. :)

Nu är jag trött. Måste vila ett tag.



I float through the ceiling
And into your eyes
Call me what you like
I just wanna be there with you all the time
Do you wanna be here with me all the time?

I am not my hair.

There's a first time for everything.

Igår fick jag, för första gången i mitt liv, höra något jag aldrig trodde jag skulle få höra. Jag fick höra att jag är en sämre människa för att mina ögon är bruna. Det gör mig tydligen till en lömsk och inte lika vacker människa som dem med blå ögon. Han hade även mage att påstå att det var hans föräldrars fel att han tyckte så.

Under min uppväxt fick jag höra mycket. Antingen var jag tjock, eller ful, eller dum. Men något jag alltid fått komplimanger för är mina ögon. Senast igår det också faktiskt.

Min morfar var en otrolig man. Han dömde ingen människa för utseende, social status eller leverne. Alla var lika välkomna i hans hus. Han hjälpte alla som behövde hjälp, accepterade dem för vilka de var och förstod att de var människor precis som alla andra.

Det är från min morfar jag ärvt mina bruna ögon. För mig är det en stolthet. Jag kan bara hoppas och önska att jag någon dag kommer vara lika god och fördomsfri människa som honom.

Från och med nu är jag ännu mer stolt över mina bruna ögon. De är en del av mig, och inget yttre attribut kommer någonsin bestämma vad jag är för människa på insidan. Jag ska aldrig döma någon efter hår-, hud- eller ögonfärg. Det gör mig till den bättre människan.

Jag är bättre än så.

Ögon




I am not my hair
I am not this skin
I am not your expectations no
I am not my hair
I ma not this skin
I am a soul that lives within



/ Elisabeth Karlsson