Aide Rhodos.
I tisdags (förra veckan) klockan 09:20 fick jag ett samtal av min SS Vidar. Han berättade för mig att jag hade möjligheten att få se det otroligt vackra Rhodos. Min första reaktion var att gråta och tänka: NEJNEJNEJ!!!
Eftersom vi var två stycken på servicekontoret i Nessebar fick jag åka tillbaka in till SB och sätta mig ner och prata lite med Vidar och Anders för att höra lite om Rhodos och vilka alternativ jag hade. Självklart fanns alternativet att stanna kvar också. Min tid var knapp, och med bara några timmars betänketid ringde jag helt villrådig både till min mamma och till min storebror för att höra vad de tyckte jag skulle göra. De rådde mig till att sätta mig ner och skriva en lista med för- och nackdelar med både Sunny Beach och Rhodos.
Till slut insåg jag att fördelarna med Rhodos var helt klart övervägande - plus att jag hela tiden tänkte "Man ångrar alltid det man inte gör...". Så strax efter klockan 13:00, efter en lång lunch då jag och Anders mest bara suttit och tittat på varandra och hållit varandra i handen, sa jag ja till att åka. Alla runtomkring mig blev glada och klappade mig på axeln och sa att jag gjort ett bra val, medans jag mest bara grät.
På kvällen gick vi ut en sväng, men jag tog det lugnt eftersom jag hade nattransfer. På onsdagen hade jag också transfer, och efter den hade jag och Anders planerat att ligga vid poolen, dricka oss fulla och bara hygga oss tillsammans. Men dessa planer gick också i stöpet när jag fick veta att jag skulle åka samma natt. Dagen gick åt till att packa, gråta och känna sig riktigt kluven. Anders satt hos mig medans jag packade, och så följdes vi ner till Tropicana, där det var obligatorisk middag för Apollo. Det blev en hel del kramande, gråtande, skrattande och känslor av att ha gjort fel val...
Så gick vi ut en sväng. En sista drink på Viking. En sista drink på HC Andersen.
På HC Andersen hade jag typ deeptalk med alla, och Anders och jag fick säga allt det vi behövde till varandra. Sen sa jag mina last goodbyes, och så gick vi hand i hand mot Kristal för sista gången. Där packade jag det sista (och glömde kvar massor), så hjälpte han mig ner med väskan. Sen stod vi länge och kramades och sa till slut Ciao till varandra. Men går allting som det ska kommer han och hälsar på mig i Sthlm när jag kommer hem.
Då började en lång resa. Åkte klockan 06:20 på torsdagmorgon från Burgas till Sofia. I Sofia fick jag vänta till klockan 19:10 för att flyga till Aten. I Aten fick jag sova en natt på hotellet på flygplatsen där (btw - världens finaste hotellrum!) för att kliva upp klockan 03:00 och flyga till Rhodos klockan 05:20. Framme på Rhodos möttes jag av Maria (min nya DM/SS) och Camilla från min klass. Det var skönt. :)
Så nu är jag här och försöker lära mig allting för att börja jobba som alla andra.
"Han var fortfarande osäker på om han fattat rätt beslut. Men en sak tyckte han sig förstå: besluten var endast en början på någonting. När man fattade ett beslut klev man i själva verket ned i en strid ström som förde en till platser som man aldrig drömt om den dag man träffade sitt val."
"Allt det här hade hänt mellan soluppgången och solnedgånen samma dag, tänkte pojken. Och han tyckte synd om sig själv, för ibland förändras livet fortare än man hinner blinka och man har svårt att anpassa sig till det."
Eftersom vi var två stycken på servicekontoret i Nessebar fick jag åka tillbaka in till SB och sätta mig ner och prata lite med Vidar och Anders för att höra lite om Rhodos och vilka alternativ jag hade. Självklart fanns alternativet att stanna kvar också. Min tid var knapp, och med bara några timmars betänketid ringde jag helt villrådig både till min mamma och till min storebror för att höra vad de tyckte jag skulle göra. De rådde mig till att sätta mig ner och skriva en lista med för- och nackdelar med både Sunny Beach och Rhodos.
Till slut insåg jag att fördelarna med Rhodos var helt klart övervägande - plus att jag hela tiden tänkte "Man ångrar alltid det man inte gör...". Så strax efter klockan 13:00, efter en lång lunch då jag och Anders mest bara suttit och tittat på varandra och hållit varandra i handen, sa jag ja till att åka. Alla runtomkring mig blev glada och klappade mig på axeln och sa att jag gjort ett bra val, medans jag mest bara grät.
På kvällen gick vi ut en sväng, men jag tog det lugnt eftersom jag hade nattransfer. På onsdagen hade jag också transfer, och efter den hade jag och Anders planerat att ligga vid poolen, dricka oss fulla och bara hygga oss tillsammans. Men dessa planer gick också i stöpet när jag fick veta att jag skulle åka samma natt. Dagen gick åt till att packa, gråta och känna sig riktigt kluven. Anders satt hos mig medans jag packade, och så följdes vi ner till Tropicana, där det var obligatorisk middag för Apollo. Det blev en hel del kramande, gråtande, skrattande och känslor av att ha gjort fel val...
Så gick vi ut en sväng. En sista drink på Viking. En sista drink på HC Andersen.
På HC Andersen hade jag typ deeptalk med alla, och Anders och jag fick säga allt det vi behövde till varandra. Sen sa jag mina last goodbyes, och så gick vi hand i hand mot Kristal för sista gången. Där packade jag det sista (och glömde kvar massor), så hjälpte han mig ner med väskan. Sen stod vi länge och kramades och sa till slut Ciao till varandra. Men går allting som det ska kommer han och hälsar på mig i Sthlm när jag kommer hem.
Då började en lång resa. Åkte klockan 06:20 på torsdagmorgon från Burgas till Sofia. I Sofia fick jag vänta till klockan 19:10 för att flyga till Aten. I Aten fick jag sova en natt på hotellet på flygplatsen där (btw - världens finaste hotellrum!) för att kliva upp klockan 03:00 och flyga till Rhodos klockan 05:20. Framme på Rhodos möttes jag av Maria (min nya DM/SS) och Camilla från min klass. Det var skönt. :)
Så nu är jag här och försöker lära mig allting för att börja jobba som alla andra.
"Han var fortfarande osäker på om han fattat rätt beslut. Men en sak tyckte han sig förstå: besluten var endast en början på någonting. När man fattade ett beslut klev man i själva verket ned i en strid ström som förde en till platser som man aldrig drömt om den dag man träffade sitt val."
"Allt det här hade hänt mellan soluppgången och solnedgånen samma dag, tänkte pojken. Och han tyckte synd om sig själv, för ibland förändras livet fortare än man hinner blinka och man har svårt att anpassa sig till det."
No more 3x5's.
98 dagar. Så länge har jag befunnit mig i Bulgarien nu. Helt ofattbart faktiskt.
De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket över hela grejen. Hela reseledargrejen. När jag åkte ner hit var jag en helt annan människa än jag är nu. Här har jag gjort saker jag aldrig någonsin skulle haft en tanke på om jag varit hemma i Sverige. Vad gör egentligen hela reseledargrejen med mig?
Fick min hembiljett idag. Det blev oktober, den 2:a. Antar att det är det näst sista eller sista flyget vi har hem. Får åka NovAir iaf. Skönt.
Just nu är jag inne i en väldigt konstig fas. Allt känns så overkligt. En del av mig vill aldrig att den här säsongen ska ta slut, och en annan del vill åka hem och gömma sig under täcket en månad eller två.
Vår högsäsong slutar nu i svängarna. Det känns vemodigt att folk ska börja åka hem. Så många som man lärt sig tycka om som man kanske aldrig kommer träffa igen. Ofattbart.
Vet inte vad jag ska säga mer for now...
De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket över hela grejen. Hela reseledargrejen. När jag åkte ner hit var jag en helt annan människa än jag är nu. Här har jag gjort saker jag aldrig någonsin skulle haft en tanke på om jag varit hemma i Sverige. Vad gör egentligen hela reseledargrejen med mig?
Fick min hembiljett idag. Det blev oktober, den 2:a. Antar att det är det näst sista eller sista flyget vi har hem. Får åka NovAir iaf. Skönt.
Just nu är jag inne i en väldigt konstig fas. Allt känns så overkligt. En del av mig vill aldrig att den här säsongen ska ta slut, och en annan del vill åka hem och gömma sig under täcket en månad eller två.
Vår högsäsong slutar nu i svängarna. Det känns vemodigt att folk ska börja åka hem. Så många som man lärt sig tycka om som man kanske aldrig kommer träffa igen. Ofattbart.
Vet inte vad jag ska säga mer for now...