"Det är inte för intet de kallar mig fummelklant!"
Om någon skulle be mig att beskriva mig själv med ett enda ord skulle det nog vara "klantig."
Efter en avslutad skoldag åkte jag och handlade. När jag kom hem tog jag upp mina nyinköpta glödlampor och skakade lite på dem bara för att upptäcka att de var trasiga. Men hey - tänkte jag, och gick med glödlamporna in på toan för att se efter om de kanske, bara kanske, fungerade ändå.
Så med glödlamporna i vänstra handen sträckte jag mig upp och försökte skruva loss kupan som sitter utanpå lampan med den högra. När jag står där inser jag plötsligt att det känns lite vingligt och att min lilla högerhand nog mest troligt inte kommer kunna greppa hela kupan by itself. Det är nu jag försöker balansera upp det hela med vad jag har ledigt; vänstra handens lillfinger. Inte förrän nu flyger tanken genom mitt huvud: "Det här kommer nog inte gå".
Balansakten lyckas dock i ungefär 0,75 sekunder - tills det inte finns tillräckligt med fingrar eller handyta för att kunna hålla i kupan längre. Då inser jag att jag nog måste skynda mig att få ner den. Så ca 30 cm innan jag fått ner den i säkerhet i handfatet tappar jag den, och med ett KLIRR - PANG - KLIRR gick den i tusen bitar... i handfatet.
Det är så störande att jag gör saker även om jag vet att de kommer misslyckas. Det var som i söndags, när jag vid frukosten hos min bror hade tagit en tallrik och lagt lite ägg och diverse på den. Så medans jag skulle plocka för mig något annat tänkte jag ställa ifrån mig den på bänken (där all mat stod), men den rymdes inte riktigt, så då satte jag upp knät för att balansera... och tänkte "Det här kommer aldrig gå." - Mycket riktigt! Ägg + golv = sant
Väldigt intressant är också hur man reagerar sekunderna efter man inser att det man trodde skulle hända faktiskt också hände. Vissa gånger svär man, andra skriker man, i speciella fall skulle man t.o.m. kunna börja gråta... men jag tittade i handfatet, suckade, vände mig om och gick ut ur rummet istället.
Nu ligger en mycket trasig kupa fortfarande i mitt handfat och jag är inte ett dugg smartare. Vissa kanske skulle påstå att man lär sig av sina misstag, men då har de aldrig mött en fipplande fummelklant som undertecknad.
Denna dags väldigt spännande händelser avslutar jag här med ett trevligt citat:
"Alltså förlåt. Morsan och farsan är kusiner..."
Efter en avslutad skoldag åkte jag och handlade. När jag kom hem tog jag upp mina nyinköpta glödlampor och skakade lite på dem bara för att upptäcka att de var trasiga. Men hey - tänkte jag, och gick med glödlamporna in på toan för att se efter om de kanske, bara kanske, fungerade ändå.
Så med glödlamporna i vänstra handen sträckte jag mig upp och försökte skruva loss kupan som sitter utanpå lampan med den högra. När jag står där inser jag plötsligt att det känns lite vingligt och att min lilla högerhand nog mest troligt inte kommer kunna greppa hela kupan by itself. Det är nu jag försöker balansera upp det hela med vad jag har ledigt; vänstra handens lillfinger. Inte förrän nu flyger tanken genom mitt huvud: "Det här kommer nog inte gå".
Balansakten lyckas dock i ungefär 0,75 sekunder - tills det inte finns tillräckligt med fingrar eller handyta för att kunna hålla i kupan längre. Då inser jag att jag nog måste skynda mig att få ner den. Så ca 30 cm innan jag fått ner den i säkerhet i handfatet tappar jag den, och med ett KLIRR - PANG - KLIRR gick den i tusen bitar... i handfatet.
Det är så störande att jag gör saker även om jag vet att de kommer misslyckas. Det var som i söndags, när jag vid frukosten hos min bror hade tagit en tallrik och lagt lite ägg och diverse på den. Så medans jag skulle plocka för mig något annat tänkte jag ställa ifrån mig den på bänken (där all mat stod), men den rymdes inte riktigt, så då satte jag upp knät för att balansera... och tänkte "Det här kommer aldrig gå." - Mycket riktigt! Ägg + golv = sant
Väldigt intressant är också hur man reagerar sekunderna efter man inser att det man trodde skulle hända faktiskt också hände. Vissa gånger svär man, andra skriker man, i speciella fall skulle man t.o.m. kunna börja gråta... men jag tittade i handfatet, suckade, vände mig om och gick ut ur rummet istället.
Nu ligger en mycket trasig kupa fortfarande i mitt handfat och jag är inte ett dugg smartare. Vissa kanske skulle påstå att man lär sig av sina misstag, men då har de aldrig mött en fipplande fummelklant som undertecknad.
Denna dags väldigt spännande händelser avslutar jag här med ett trevligt citat:
"Alltså förlåt. Morsan och farsan är kusiner..."
En helg i Umeå.
Det hela började i fredags när jag tog bussen (via Lycksele) till Umeå.
Jag börjar där det roliga tog vid...
08:00 lördag morgon -> jag och Carkan vaknar upp ur dimman. Med tanke på att vi somnat kring 4-tiden på morgonen var vi inte vid våra sinnens fulla bruk. Samtal om fredagkvällen tog vid...
1. Taxiresan.
Efter en förfest hos Elin bestående av "jag-har-aldrig", högljutt sjungande och mycket skratt skulle vi bege oss på Corona. Jag tog initiativ och beställde två taxibilar så alla skulle rymmas. Naturligtvis satte jag mig i framsätet på taxibilen med den sötaste chauffören.
Hela resan bestod av skrattande, skrikande och erbjudanden om att få betala i natura. Chauffören fick inte en syl i vädret. ;) När vi började närma oss Corona försökte jag fippla lite genom att trycka på taxametern... rätt skoj. Väl framme blev det (som vanligt) jag som betalade resan. Carkan fortsatte dock försöka få betala i natura även efter jag pungat ut en hunka. ;)
2. Inträde.
Haha. Jag smet förbi hela kön, mest för att jag ville få mig in. ;) Marre var tvungen att betala in mig eftersom jag inte hade några lösa pengar efter taxiresan. Vakten skrattade åt mitt körkort. :|
3. Dans.
Väl inne på Corona tog dansen vid. Först dansade jag med brudarna, men efter en stunds letande hittade jag två snubbar som dansade rätt coolt, så jag hakade på. Resultatet blev att mitt halsband gick sönder, jag kastade iväg det. Anna kastade sig på golvet och letade. ;D
4. Tjejkärlek.
Anna fick tydligen någon snubbe efter sig, varpå hon skrek att hon var lesbisk och hånglade upp Carkan. Hahaha!
5. Mer dans.
Jag hittade en kille som var riktigt duktig på att dansa, och vi stod längst fram vid scenen på en trapp. Två hela timmar i rad skakade jag rumpan.
6. Klumpighet.
Jag och höga klackar går inte ihop. Jag skulle förflytta mig någonstans på trappen, av någon anledning, glömde bort mina klackar och föll. Just när jag tänkte "detta kommer sluta med brutna ben" var det någon som fångade mig. Tydligen var det nån snubbe a.k.a Samurajen. Han räddade mig. Jag blev glad, gick upp för trappen och fortsatte dansa. ;D
7. Mer klumpighet.
Jag föll i vatten. :|
8. Lögner.
När klockan närmade sig kvart över 2, och Corona verkligen ville stänga, gick jag och snubben och skulle hämta ut våra jackor...
Jag: Jahapp... så vad gör du i Umeå?
Han: Jag pluggar till tandläkare!
Jag: Jahaja! Jag har en kompis som läser till tandhygienist!
Han: Jaså? Vad heter hon?
Jag: Elin heter hon!
Han: Okej! Jag brukar säga att jag läser till tandläkare, men egentligen läser jag till tandhygienist...
Lite senare:
Han: Hur gammal är du?
Jag: Jag är 19... fyllde i måndags. Själv då?
Han: 26,27... 27 är jag.
9. Hemresan.
Vi gick ut, och jag ville hem till Elin. Så jag tog tag i en taxi och hoppade in.
Jag: Guuuud vad jag är hungrig.
Taxichaufför: Jag tror inte det är något öppet på Nydalahöjd den här tiden.
Jag: Men äsch...
Taxichaufför: Så, vad säger du... mat eller hem?
Jag: MAT!
Åkte in till stan, köpte en pizza, åkte taxi hem. SJÄLV.
Det kalaset gick på nästan 300 kronor. Lätt värt. ;)
Extrainformation: Jag pratade rasism och HIV/AIDS med båda taxichaufförerna på min pizzaresa. ;D
10. Morgonens bravader.
Efter att ha pratat om kvällen tog tokeriet vid.
Cark: Vi borde åka på en sån där kryssning bara över en helg! Inser ni hur jävla roligt det skulle!
Jag: ... va.
Elin: Mm.
Carkan tappade ord. ;)
Jag: *falla åt Carkans håll*
Carkan: Åh... du luktar gott... eller... det kom typ en doft.
Elin: Det är jag som släppt mig!
Jag: Haha, jo, för när du fiser luktar det rosor!
Cark: Det luktar TROSOR!
Våldsamma skrattsalvor lossades. ;)
Elin gjorde bareass på väg till toan. ;D
11. Mackedonkan (Mc Donalds)
Efter många om och men blev det Mc Donalds som bakismat. Anna hade köpt två sånadär barnboxar, och därmed fått två små mjukisdjur. Hello Kitty.
Jag frågade om jag fick en, och det fick jag.
Av någon konstig anledning höll jag upp den i snöret som satt fast i den, sa högt och tydligt: "FY!" och sprättade den underifrån. Den fullkomligt flög. Jag avled av skratt.
12. Carkan tappar ord igen.
... fast denna gång tappade hon två stycken. ;)
13. Allmän fulhet och skratt i köket.
_____________________
Lördagskvällen spenderade jag hos Tomas, där jag blev bjuden på pizza. :)
Lite smått irriterad jag blev när jag insåg att jag fått fel version av Parlamentet. Sablaaaar!
Idag har vi spelat match mot IKSU. Vi vann med 3-0. Heja oss!
Sammanfattat: Fy fan vilken magisk helg. Tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv.
/ En trött Elisabeth med stukad tumme.
Jag börjar där det roliga tog vid...
08:00 lördag morgon -> jag och Carkan vaknar upp ur dimman. Med tanke på att vi somnat kring 4-tiden på morgonen var vi inte vid våra sinnens fulla bruk. Samtal om fredagkvällen tog vid...
1. Taxiresan.
Efter en förfest hos Elin bestående av "jag-har-aldrig", högljutt sjungande och mycket skratt skulle vi bege oss på Corona. Jag tog initiativ och beställde två taxibilar så alla skulle rymmas. Naturligtvis satte jag mig i framsätet på taxibilen med den sötaste chauffören.
Hela resan bestod av skrattande, skrikande och erbjudanden om att få betala i natura. Chauffören fick inte en syl i vädret. ;) När vi började närma oss Corona försökte jag fippla lite genom att trycka på taxametern... rätt skoj. Väl framme blev det (som vanligt) jag som betalade resan. Carkan fortsatte dock försöka få betala i natura även efter jag pungat ut en hunka. ;)
2. Inträde.
Haha. Jag smet förbi hela kön, mest för att jag ville få mig in. ;) Marre var tvungen att betala in mig eftersom jag inte hade några lösa pengar efter taxiresan. Vakten skrattade åt mitt körkort. :|
3. Dans.
Väl inne på Corona tog dansen vid. Först dansade jag med brudarna, men efter en stunds letande hittade jag två snubbar som dansade rätt coolt, så jag hakade på. Resultatet blev att mitt halsband gick sönder, jag kastade iväg det. Anna kastade sig på golvet och letade. ;D
4. Tjejkärlek.
Anna fick tydligen någon snubbe efter sig, varpå hon skrek att hon var lesbisk och hånglade upp Carkan. Hahaha!
5. Mer dans.
Jag hittade en kille som var riktigt duktig på att dansa, och vi stod längst fram vid scenen på en trapp. Två hela timmar i rad skakade jag rumpan.
6. Klumpighet.
Jag och höga klackar går inte ihop. Jag skulle förflytta mig någonstans på trappen, av någon anledning, glömde bort mina klackar och föll. Just när jag tänkte "detta kommer sluta med brutna ben" var det någon som fångade mig. Tydligen var det nån snubbe a.k.a Samurajen. Han räddade mig. Jag blev glad, gick upp för trappen och fortsatte dansa. ;D
7. Mer klumpighet.
Jag föll i vatten. :|
8. Lögner.
När klockan närmade sig kvart över 2, och Corona verkligen ville stänga, gick jag och snubben och skulle hämta ut våra jackor...
Jag: Jahapp... så vad gör du i Umeå?
Han: Jag pluggar till tandläkare!
Jag: Jahaja! Jag har en kompis som läser till tandhygienist!
Han: Jaså? Vad heter hon?
Jag: Elin heter hon!
Han: Okej! Jag brukar säga att jag läser till tandläkare, men egentligen läser jag till tandhygienist...
Lite senare:
Han: Hur gammal är du?
Jag: Jag är 19... fyllde i måndags. Själv då?
Han: 26,27... 27 är jag.
9. Hemresan.
Vi gick ut, och jag ville hem till Elin. Så jag tog tag i en taxi och hoppade in.
Jag: Guuuud vad jag är hungrig.
Taxichaufför: Jag tror inte det är något öppet på Nydalahöjd den här tiden.
Jag: Men äsch...
Taxichaufför: Så, vad säger du... mat eller hem?
Jag: MAT!
Åkte in till stan, köpte en pizza, åkte taxi hem. SJÄLV.
Det kalaset gick på nästan 300 kronor. Lätt värt. ;)
Extrainformation: Jag pratade rasism och HIV/AIDS med båda taxichaufförerna på min pizzaresa. ;D
10. Morgonens bravader.
Efter att ha pratat om kvällen tog tokeriet vid.
Cark: Vi borde åka på en sån där kryssning bara över en helg! Inser ni hur jävla roligt det skulle!
Jag: ... va.
Elin: Mm.
Carkan tappade ord. ;)
Jag: *falla åt Carkans håll*
Carkan: Åh... du luktar gott... eller... det kom typ en doft.
Elin: Det är jag som släppt mig!
Jag: Haha, jo, för när du fiser luktar det rosor!
Cark: Det luktar TROSOR!
Våldsamma skrattsalvor lossades. ;)
Elin gjorde bareass på väg till toan. ;D
11. Mackedonkan (Mc Donalds)
Efter många om och men blev det Mc Donalds som bakismat. Anna hade köpt två sånadär barnboxar, och därmed fått två små mjukisdjur. Hello Kitty.
Jag frågade om jag fick en, och det fick jag.
Av någon konstig anledning höll jag upp den i snöret som satt fast i den, sa högt och tydligt: "FY!" och sprättade den underifrån. Den fullkomligt flög. Jag avled av skratt.
12. Carkan tappar ord igen.
... fast denna gång tappade hon två stycken. ;)
13. Allmän fulhet och skratt i köket.
_____________________
Lördagskvällen spenderade jag hos Tomas, där jag blev bjuden på pizza. :)
Lite smått irriterad jag blev när jag insåg att jag fått fel version av Parlamentet. Sablaaaar!
Idag har vi spelat match mot IKSU. Vi vann med 3-0. Heja oss!
Sammanfattat: Fy fan vilken magisk helg. Tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv.
/ En trött Elisabeth med stukad tumme.