En dag i taget.
Denna vecka har varit magisk, trött och lite otursam.
Efter att ha varit mig själv i några år nu börjar jag vänja mig vid att saker händer som mest troligt aldrig skulle hända någon annan. Vi kan ju börja med en morgon ur mitt liv denna vecka:
Vaknade några gånger under morgonen av min väckare, men fortsatte snooza. Vaknade sedan igen av att det small till - då hade jag lyckats knuffa ner min dator från den plats i sängen där den så fint hade legat hela natten. Nåja, det må väl vara, tänkte jag precis innan det slog mig hur mycket klockan egentligen var.
Flög upp ur sängen och skyndade mig allt jag kunde med påklädning, tandborstning och diverse andra morgonrutiner. När allt var klart skulle bara handväskan hämtas, så jag gick in på mitt rum och upptäckte till min stora irritation att datorn hade ramlat rakt på vattenglaset som jag så strategiskt placerat bredvid sängen kvällen innan, och slagit ut det rakt i handväskan. Crap!
Nåja, vad göra! Tog handväskan, kastade en handduk över resterande vatten på golvet och insåg att det nog var tid att löpa till bussen. Under den korta (600 m) promenaden tog jag upp telefonen för att kolla exakt hur bråttom jag egentligen hade - varpå jag naturligtvis tappar telefonen i backen. Det var här jag skrek ett könsord så det ekade ut över vårt villaområde.
Turligt nog löpte jag sista biten och hann med bussen iallafall!
I övrigt har jag inte bara en, utan TRE, gånger denna vecka varit med om att busschauffören "glömt" min hållplats. Detta trots att jag tryckt på stoppknappen. Kan någon ge mig oddsen på det?
Vill dock tillägga att det även har hunnits med lite studsmattehoppande, mysiga kvällar på vår gård, gitarrspelande, öppenspiseldande och andra glada ting. Tror den där Anna är en bra grej!
Efter att ha varit mig själv i några år nu börjar jag vänja mig vid att saker händer som mest troligt aldrig skulle hända någon annan. Vi kan ju börja med en morgon ur mitt liv denna vecka:
Vaknade några gånger under morgonen av min väckare, men fortsatte snooza. Vaknade sedan igen av att det small till - då hade jag lyckats knuffa ner min dator från den plats i sängen där den så fint hade legat hela natten. Nåja, det må väl vara, tänkte jag precis innan det slog mig hur mycket klockan egentligen var.
Flög upp ur sängen och skyndade mig allt jag kunde med påklädning, tandborstning och diverse andra morgonrutiner. När allt var klart skulle bara handväskan hämtas, så jag gick in på mitt rum och upptäckte till min stora irritation att datorn hade ramlat rakt på vattenglaset som jag så strategiskt placerat bredvid sängen kvällen innan, och slagit ut det rakt i handväskan. Crap!
Nåja, vad göra! Tog handväskan, kastade en handduk över resterande vatten på golvet och insåg att det nog var tid att löpa till bussen. Under den korta (600 m) promenaden tog jag upp telefonen för att kolla exakt hur bråttom jag egentligen hade - varpå jag naturligtvis tappar telefonen i backen. Det var här jag skrek ett könsord så det ekade ut över vårt villaområde.
Turligt nog löpte jag sista biten och hann med bussen iallafall!
I övrigt har jag inte bara en, utan TRE, gånger denna vecka varit med om att busschauffören "glömt" min hållplats. Detta trots att jag tryckt på stoppknappen. Kan någon ge mig oddsen på det?
Vill dock tillägga att det även har hunnits med lite studsmattehoppande, mysiga kvällar på vår gård, gitarrspelande, öppenspiseldande och andra glada ting. Tror den där Anna är en bra grej!
Kommentarer
Postat av: Erica
Hahahahahahahahahahahahahahaha :-) Det där va dödskul ;-P Men förstår irritationen!
Trackback