bettank

Vad tror ni, trogna läsare? Är det dags att sätta stopp för denna ett och ett halvt års pausvila som bloggen sysslat med och dra igång den igen?

Ibland är det ytterst intressant att leva. 

När man som bäst lunkar på i någon form av stilla slentrianvardag så glider Livet in och höfttacklar en i nittio graders vinkel. Eller i hundrasjuttiofyra graders vinkel. Eller något helt annat gradantal för den delen. Det vet man aldrig förrän efter man klivit upp igen och ser vart man landat. Så står man där på en helt annan plats, ser sig förvirrat omkring... och säger "aj".

Här är det inte riktigt läge att bli förbannad, eller ledsen heller för den delen. Nej efter en livstackling gör man bäst i att väldigt samlat borsta av sig och vandra vidare på den nya stigen som om ingenting har hänt. Dock först efter att dammet som virvlats upp i fallet har lagt sig. Annars virrar man lätt bort sig ännu mer.

Efter en tids promenad kan det dock vara en god idé att slå sig ner, exempelvis på en sten, en bänk eller annan sittvänlig yta och tänka efter vad som egentligen hände. "Hur fan hamnade jag här?" kan tillexempel vara en ytterst befogad fråga. Kom ihåg att svaret inte alltid är uppenbart. Det kanske inte ens finns ett svar. Men frågan måste ändå få finnas.

Så kanske man kommer fram till att detta trots allt var en helt okej väg, och att man nog trivs på den. Så lunkar man på igen i sin nya lilla vardag... tills en dag då livet dyker upp och höfttacklar en i okänt gradantal...

Återigen har jag försummat min blogg så till den milda grad att det nu blivit en fråga om att vinna eller försvinna. För detta ber jag om ursäkt. Har faktiskt en del planerade ämnen som jag tänkte ta upp med er försvinnande få läsare, men för att vara ärlig har det varit mer intressant att diskutera dem i verkligheten än att göra dem till ord på en skärm. Förlåt.

Jag ska bättra mig.

... och liket lever.

"Som om jag föddes till den jag måste bli."

Nu är det dags!

Så var jag tillbaka till studierna igen. Arbetade min sista dag som ekonomiassistent i fredags, och sedan använde jag helgen till att ladda batterierna.

Nu blir det till att göra klart utbildningen, vilket innebär att jag ska läsa två kurser från och med igår och fram tills sista januari. Dock känner jag mig inte riktigt som en student ännu, utan det var mest konstigt att inte ha ett jobb att stiga upp till imorse.

Har dock placerat mig strategiskt på biblioteket här i Sollentuna. Wish me luck!

På allvar har jag blivit riktigt disträ, och kryper sakta men säkert längre in i min tantighet. I förrgår (tisdag) somnade jag klockan 20:00 och sussade sött fram till klockan 00:50 när jag vaknade av att Mia stängde TV:n och gick isäng.

En sån gång vill man gärna tro att man kommer vakna klockan 04:00 och spritta av energi, ta en joggingrunda på morgonkvisten och ha oceaner av tid till att äta frukost och promenera till bussen. Denna gång vaknade jag strax efter 07:00 och var framme på jobbet strax innan nio.

Igårkväll var det fotboll, och eftersom jag hade en natt med nästan 12 timmars sömn i ryggen trodde jag naivt att jag utan problem skulle hålla mig vaken. Klockan 22:00 låg jag ihopkrupen under en filt i soffan och sussade sött.

Denna gång vaknade jag 02:20 och steg upp för att gå isäng.

Kan berätta att det inte alls var sprittande enkelt att kliva upp ur sängen imorse heller.

Ikväll blir det seriespel gånger två i beachvolleyhallen i Södertälje. Magiskt kul, och jag ser fram emot det även om jag kommer landa på Ulvsäters tidigast 23:45. Men imorgon är det fredag, och det betyder att jag har en hel helg till att vara tant! Gå isäng tidigt, kliva upp vid 7, promenera, mysa, dricka kaffe och lyssna på melodikrysset.

Idag är det för övrigt magiskt fint väder här i Stockholm. Soligt, fint och kyligt. Personligen kallar jag det höst, men här heter det tydligen vinter. Skumt.

Det är så häftigt, rånet som var i Stockholm häromveckan. Aldrig förr har man sett ett rån av dess like i Sverige, och av någon märklig anledning blir jag fascinerad av att det faktiskt hänt!

Imorse såg jag dessutom en bild på det. Helt fantastiskt! Var tvungen att lägga upp den här, bara för att det är så häftigt!

Hela veckan har min kollega Rickard gått omkring och nypt mig i armen ett par gånger om dagen. Även om detta kanske inte låter speciellt trevligt så tycker jag personligen att det är trevligt att få mig ett nyp!

Och appropå nyp hittade jag ett nyponte här på jobbet idag. Vilken magi, tänkte jag och gjorde mig en stor härlig kopp av vad jag tänkte skulle smaka som varm nyponsoppa. Efter ett litet tag spred sig sakteliga en märklig doft, och efter att ha smakat på drycken stod nederlaget klart. Istället för barndomsminnen av nyponsoppa blev det en annan form av barndomsminnen... tror jag... Teet smakade nämligen väldigt lite som nypon, och desto mer som jag tänker att bröstmjölk smakar.

Vilken besvikelse.

Det är någonting alldeles speciellt med den 25:e varje månad - att få lön. Tala väl om en dag där man skrattar hela vägen till banken - eller åtminstone till affären!

I Sverige är detta en helg då barer, diskotek och liknande vanligtvis fylls till både bredd och brädd. (Tänk Magnus Uggla - Kung i baren.) Efter 17-tiden idag beger sig människor på after work och senare ut i natten för att använda sitt VISA (eller Mastercard för den delen) till bristningsgränsen och roa sig mer eller mindre kungligt. Utan eftertanke bjuder man laget runt och dricker varandra till. Att detta sen eventuellt innebär att man får spendera resterande 29 dagar av månaden ätandes nudlar förträngs för denna kväll. Den 25:e. När man är rikast i världen.

Vill bara tillägga att undertecknad ska fira denna kväll iförd mjukisbyxor. Tvättandes. Mysandes. Hon ska nämligen upp klockan 04:45 imorgon och köra bil. Lönehelg - släng dig i väggen!

Idag är det tisdag. Det innebär att det är onsdag imorgon, och därefter torsdag. När torsdagen släckt ljuset vet ju alla vad det är dags för - fredag! Så var den veckan över!

Shit, vad tiden går fort...

Budgettal...


avstämning...


verifikationspärm...


kontrollräkenskap...



Är det inte så du ryser av välbehag?

Så hade det gått en stund igen mellan mina blogginlägg. Vill be om ursäkt för detta, och lovar på heders att det kommer hända igen.

I lördags var det inflyttningsfest i vår lägenhet, och det kom folk från när och fjärran för att deltaga på tillställningen. På något vänster lyckades vi duka upp för 14 personer i vårt lilla kök, och sen rullade folk in under hela kvällen. Vi hoppade studsmatta, bastade, drack varandra till, dansade och hade allmänt magiskt kul. Personligen tackade jag för mig vid kvart över fem, och övriga var inte långt efter.

Vi håller visserligen fortfarande på med saneringen, men det går sakta men säkert framåt.

Imorgon blir det sensommarfest med jobbet, och på lördag är vi inbjudna till en storslagen kräftskiva hos Marcus. Detta ser vi fram emot med glädje, och det ska bli intressant att gå på min allra första bjudning av detta slag! Innan dess ska hattar inhandlas och planer smidas.

Vill återigen passa på att tacka alla som var med i lördags för en lyckad fest! Kul att ni kom, och ni är alltid välkomna tillbaka till oss.

De senaste två veckorna har min kombo Anna och jag börjat göra oss hemmastadda i lägenheten. Bland annat har det gjorts en massa rackarns mat, lullats, solats och andra trevliga saker som man kan göra när man är två. Igår bakade jag till exempel blåbär och hallonmuffins och ikväll gjorde Anna en paj som var så god att jag fick en smärre smaklöksorgasm.

Från och med imorgon är vårt schema fullspäckat med trevligheter såsom middag med vänner, ståuppkomik, tjejmiddag och heldag på IKEA. Får se hur det går med min växande förkylning som jag mer eller mindre lyckat försökt ignorera ända sedan förra helgen. Tänker att det är lite som med disk, myggbett och väckarklockor - om man låtsas att de inte finns så försvinner de efter ett tag!

Bjuder avslutningsvis på en bild på mina fina muffinsar!